Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 334. Ur Selma Lagerlöfs författarskap - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar efter att han hade fått svar från Olle i Säby,
sände han sin dräng till spelman Lars Larsson, som bodde
på Ängsgärdet i Ulleruds socken.
Lars Larsson var en välbärgad man, som ägde en vacker
gård. Han var klok och betänksam, inte något brushuvud
som de andra spelmännen. " ’
Men han som de andra fick genast Jan Öster i tankarna
och frågade, hur det kom sig, att inte denne skulle spela
på bröllopet.
Nils Elofssons dräng tyckte det vara klokast att svara,
att eftersom Jan Öster var hemma i Svartsjö, så kunde de
där få höra honom alla dagar. Då Nils Elof sson gjorde ett
så stort bröllop, ville han bjuda folk på något bättre och
rarare.
’ »Jag tvivlar på att han kan få något bättre», sade Lars
Larsson.
»Nu tänker ni visst svara detsamma som Spelar-Mårten
och Olle i Säby», sade drängen och berättade, hur det hade
gått honom hos dessa.
Lars Larsson hörde noga på drängens berättelse. Sedan
satt han tyst en lång stund och funderade. Till sist gav
han ändå ett jakande svar. »Hälsa till husbonden, att jag
tackar för bjudningen och skall komma!» sade han till
drängen.
Nästa söndag reste alltså Lars Larsson till Svartsjö kyrka.
Han körde in på kyrkbacken, just då bröllopsskaran skulle
ställa upp sig för att tåga fram till kyrkan.
Han kom åkande i egen schäs med en god häst, han var
klädd i svarta klädeskläder och tog fram fiolen ur en
blank-polerad låda. Nils Elofsson tog väl emot honom och tyckte,
att detta var en spelman, som han kunde ha heder av.
Strax efter att Lars Larsson var anländ, kom också Jan
Öster gående upp till kyrkan med fiol under armen. Han
gick rakt fram till skaran omkring bruden, alldeles som vore
han kallad att komma och spela på bröllopet.
Jan Öster kom i den gamla grå vadmalsjackan, som man
hade sett honom bära sedan lång tid tillbaka,, <men eftersom
detta var ett så stort bröllop, hade hustrun gjort några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
