Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 337. Valda stycken av nyare svenska diktare - Mor Malenas höna. Av »Ernst Ahlgren» (Victoria Benedictsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det. Han blev väl inte utfattig på vad den
hönan åt!
Bortåt kvällen, när hönsen satt sig till ro och den halta
hönan gjort sig en rede i ett hörn av hönshuset — ty hon
var ännu för svag att sitta på pinne — beordrades därför
Nils Mattssons pigstänta att bära hem hönan, men hon skulle
hålla »nätt» på henne, annars —. Och här följde några för
tillfället lämpliga ord. •
Det var nästan mörkt i fattigstugan, när tösen kom in.
»Jag skall hälsa från Nils Massen, att här är jer1 höna,
och så är här en påse korn te’na, så kanske I har lättare
te å håll’na hemma.»
Mor Malena blev slagen mållös av förvåning.
»Tack», fick hon slutligen fram, »hälsa och säg tack!»
Så gick tösen.
Mor Malena var så upprörd, att hon måste tända tre stickor,
innan hon kunde få ljus. Det var många par ögon, som
då fästes på hönan, ty ungarna hade vaknat ur sin
skym-ningssömn, och Pernilla satt vid fönstret och stickade i
skumrasket på en strumpa för att spara på ljuset.
Hönan haltade ju men var fet och välbehållen.
»Har vi inte haft kaffe förr, så minsann ska vi inte ha’t
nu!» ropade mor Malena, som kvicknade till.
Huj, så det sken över allas ansikten vid de orden!
»Och vi ska ha kagor te. Spring ner och köp för sextan
styver skorpor, nej, det förslår inte, här har du ti’ öre, och
så får du en te på handelen, det vet jag.»
Man hade inte på åratal sett Malena vid ett sådant
humör. Det blev liv i stugan. Det lades torv i spiseln. Det
flammade och värmde. Man kände sig upptöad och
prat-lysten. Barnen hade kommit på bena.
Och kaffet dracks både med dopp och på bit.
Belåtenheten var allmän. Man skulle ha kunnat tro, att det var
julafton därinne. Ja, mor Malenas försonlighet steg till en
sådan höjd, att hon med sin mildaste och minst snärpiga
röst sade åt pojken med de slubbiga byxorna: »Mårten, hur
gör hönan?»
i Er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
