Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 338. Konsten — en glädjekälla. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har särskilda anlag. Men man började också inse, att i
alla fall är det mesta fattbart för den, som med allvar och
iver söker begripa konstverket.
Många ville dessutom, att allt hantverk och all industri,
att dräkter och ceremonier, ja hela livet skulle genomträngas
och förädlas av skönheten, och att, liksom varje arbete
bör vara hederligt gjort, bör också varje arbete vara
vackert utfört. Samhället vill, att alla medborgare, från konungen
till den lägste, också i detta fall skola känna sin
gemenskap med och sitt ansvar för det allmänna. De allmänna
byggnaderna, såsom kyrkor, museer, teatrar, stadshus,
rådhus och skolör, prydas nu med hög och dyrbar konst. Dessa
konstverk äro allas vår gemensamma egendom, och de vilja
säga oss, att skönheten skall kasta sin glans över hela
livet, och att den är till ej bara för söndagen utan också
för arbetsdagen.
Hästar på Ölands alvar.
Oljemålning av svensken Nils Kreuger i folkskolan vid Valhall avägen
i Stockholm.
Ett stort intresse för att bygga vackra skolor och för att pryda dessa med dyrbara
konstverk har man i Sverige visat under de senaste årtiondena. Meningen är, att alla. fattiga
som rika, skola få glädjen av att redan från barndomen lära sig älska konsten. Den
väldiga tavlan, utförd av den ypperlige djurmålarén Nils Kreuger (utt. kröger), sitter i
folk-skölans förstuga och är, liksom den mitt emot sittande bilden »Itor på alvaret», en skänk
av konstfrämjerskan fröken Eva Bonnier.
Carl G. Laurin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
