Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 339. Nutida svenska konstnärer. Av Carl G. Laurin - Georg von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Florens, där självporträtt av världens bästa målare äro
samlade i ett par hederssalar.
Rosens känsla för det imponerande och värdiga träder också
fram i porträtten av Oskar II och av Nordenskiöld på isen
med fartyget Vega i bakgrunden. Man får leta efter bättre
officiella porträtt än det av generaldirektör Troilius och
andra, som Rosen målat. Med officiella porträtt menar man
sådana, som föreställa högt uppsatta personer, såsom
konungar, statsråd, generaler och biskopar, iförda uniform eller
ämbetsdräkt med alla ordnar. Porträtten äro avsedda att visa,
hur personen såg ut i sin höga ämbetsutövning. Ofta bli
sådana tavlor litet stela och tråkiga. Men Rosen kan konsten att
samtidigt med den yttre värdigheten framhålla den personliga
godheten, snilleblixten i ögat eller något annat själsdrag, så att
vi begripa, att det ej endast är en hög person utan också en
framstående och betydande människa, som man ser på duken.
Till Rosens mest själfulla konstverk hör bilden av
filosofen Pontus Wikner, grubblande vid sitt skrivbord, och
porträttet av den gamle gråskäggige historikern och
riks-arkivarien C, Gr. Malmström, med ett ansikte, fårat
som en gammal runsten, och med kloka ögon, ur vilka
manlig rättrådighet lyser fram. Så har Rosen i sin konst
lyckats ge uttryck åt en egenskap, som också präglat hans eget
liv — ädelheten,
Ett ämne, som alldeles särskilt intresserat Rosen, är
Sveriges historia under 1500-talet. Han har utfört en hel
del teckningar, som skildra denna tid. Den bästa är bilden
av Ture Jönsson Tre rosor, som grötmyndig och viktig
låter slå på trumma för sig vid riksmötet i Västerås 1527.
Man ser på Rosens teckningar med ämnen från denna tid,
hur han blivit så gripen av stilfullheten i de gamla tyska
och nederländska kopparsticken, att han själv vill använda
ett liknande sätt att teckna.
Höjdpunkten av Rosens historiemålning är den jättestora
duken Erik XIV, Karin Månsdotter och Göran
Persson. Det är striden om en människosjäl han här velat skildra.
När man på denna tavla ser kampen mellan Göran Persson,
som råder konungen att underteckna en dödsdom, och drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
