- Project Runeberg -  Lars Fornelius, Sveriges första ästhetiker /
6

(1838) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Lénström With: Herman Georg von Gegerfelt, Claes Herman Rundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som predikar. Och skal han förmanas at han ikke itt
ord någonstädes tillägger, hwarken til Beröm eller
oberöm. Ingen är tjänt dermed. Och detta är min vilja.
Utan huru många år Gud will at jag skal lefva härefter,
det kan sättas till åldern allenast wid detta sätet:
Nu äre så många år sedan han detta skref.”

Fornelius beskrifves såsom ”en underlig man, stor
i ansigtet,” och ”vir facetus, pietate et eruditione
conspicuus” (Celse, Hist. Bibl. Holm. p. 33). Om sina
döttrar säges han hafva varit ”så jaloux, att han ej led
några fönster utåt gatan” (Frondins handskrefna Förteckning
på Professorer i Upsala) Han måste hafva varit
af fredligt sinnelag, emedan han ensam, uton Stigzelius,
förblef vän med Domprosten Lars Wallius [1], hvilken
deri lik sina Colleger, var mycket grällysten. Fornelius
blef äfven med Stigzelius förmyndare för Wallii barn och
den aflednes advokat inför Consistorium i den oanständiga
tvist, som Wallii hustra förorsakat [2].


[1] 7) Dog utnämnd Biskop i Strängnäs. Han låg ända till
sin död i gräl med Lenæus. Gustaf Adolph hotade den som
hade orätt med döden, och då afstannade alla offentliga
utbrott af denna oenighet.
[2] Frondinska Mser med Tillägg nr Ups. Cons. Prot. 635—39,
af Prof. och Ridd. Ol. Kolmodin, berätta härom detta.
”Wallii sednare gifte var icke lyckligt och synes Fru Kerstin
Luth igenom sitt upförande ha gifvit sin man anledningar att
misstänka sin trohet. Han hade i sitt hus ett eget Boktryckeri,
hvilket Frun ofta plägade besöka, och som där vanligen
träffades Studenter och andra karlar, voro dessa besök icke
förmånlige för hennes rykte. Som Frun kort före hans död
befanns hafvande, men på tillfrågan nekade dertill, ökade detta
hans misstankar. Dessa föllo i synnerhet på en i huset boende
student, Simon Döpke, emot hvilken han kort före sin död
hade inlagt en anklagelseskrift, som sedan annihiberades. En
student, Sveno Svenonis, Ner., som också bodde i huset, var
Doctors spion på hans Fru och Döpke, hvarföre hon ofta
hotade honom med en blodig skjorta, och när Doctorn förehöll
henne detta och förmanade henne att derifrån afstå, sade
hon: ”Pedanten må väl något lida.” När han på sotsängen
tillfrågades utaf en bland sin hustrus vänner om orsaken till
sina misstankar, skall han efter dennes berättelse, hafva sagt:
1) Hon hafver intet flitigt gått i kyrkan. 2) Hon svär gerna.
3) Hon läs oftare i Kyrkiones Historia än i Bibeln, 4) Hon
hafvet oss imellan intet i staden umgänge, 5) Enigheten hafver
oss emellan intet varit, som then hafver bordt vara. Deremot
intygade Prof. Stigzelius, ”att salig Doctor Wallins för
honom bekändt hela denna discursen och tillagt att han icke
framdragit alla sine rationes. Så sporde jag D. W. om han
henne hafver bara åtagit, hvartill han nekade, dock sade sig
hafva vissa præsumptiones.” Efter hans död yrkade Frun till
sitt urskuldande undersökning i Consistorio om upphofvet och
anledningen till det rykte, som om henne blifvit utspridt.
Professorerne förmyndarena blefvo åladge att svara på den aflidnes
vägnar; månge vittnen afhördes, men som alla intygade
att de aldrig sett eller förnummit med henne annat än det
ärliget vore, och ryktets utspridare icke kunde uptäckas, så
föll 20 Febr. 1639 Cons:ii Ac. dom, hvarigenom hon förklarades
”för detta utflugna talet oskyldig och alldeles fri, samt hela
denna händelse, såsom den der af intet värde är, alldeles död och
nedlagd.” — Hon blef likväl sedan 1649 besofven under
äktenskapslöfte af en student Lars Gunnarsson Banck, som sedan
reste utrikes och dog såsom E. O: Professör Juris i Frannecker
1662. ”Biskopinnan skulle väl slippa stå uppå pallen, men
skulle gifva något ansenligt till Cons. Kyrkorna och de fattiga;
sedan af Predikstolen afkunnas hennes fall och upprättelse och
sedan intagas i Domkyrkan;” (Ups. DomCap, Protocoll.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfornelius/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free