- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
241

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom. Han hade ingen näsa, där fanns bara en grop
i snoken på honom och så hade han två tummar på
vardera handen, han var Guds vackraste busdröm.
Han påstod att han hade sex tår på vardera foten och
ville visa det, om han fick ett par ylons till; men jag
hade inga mera pengar. Så det fick vara. Den skulle
Bellman ha träffat. Han hade gjort många epistlar
om honom.

Jag kom till Göteborg med två och femtio på
fickan, anmälde mig hos Carl Larsson, som lovat mig
friplats vid hans målarskola och fick följande avis:

— Kom nu ihåg att det inte är lätt att bli konstnär,
om man också är född till det. Nu skall kandidaten,
ty jag ägde ingen annan huvudbonad än min
studentmössa, genast gå upp på Valand och bli bekant med
kamraterna, för de är alltid ens bästa kritiker. Allt
lärarskap är onödigt för den som ändå skall bli
konstnär. Det är Gud själv, ser kandidaten, som är lärare
och han tål nog inga under sig. Han vill tala till ens
själ direkt utan mellanhänder. Här finns åtskilliga bra
pojkar, men mest är det små söta flickgryn, gubbevars,
som har rika föräldrar, men de är bra ibland ändå. De
ska ha något att göra, innan någon karlslok kommer
och tar hand om dom. Ja, ajöss då och kom ihåg
framför allt: Var kamrat! Det är ett tjusigt jobb. Det är
vackert. Jag har också haft bra kamrater, men dom dör,
ynkryggarna, och nu har jag, låt mig se, ja tre, fyra
nej fem har jag kvar, som kan något. Se detta att
kunna — är det inte saligt att känna det ibland i
benådade stunder? Det gör en märkvärdigt nog ödmjuk
och inte högfärdstokig. Är det inte konstigt, va? Har
kandidaten några pengar? Inte, nå det var då för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free