Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tänk på de stackars små barnen i det
gamla Grekland, som ej ägde spår af litteratur för
sin egen privata räkning, utan fingo nöja sig med
bland annat Homeros’ härligt utmejslade guda-
och hjältegestalter!
Dock menar jag ej, att en speciell barn- och
ungdomslitteratur icke har ett visst berättigande.
Men det synes mig, att densamma, både hvad
beskaffenheten och mängden beträffar, nått en
utveckling som i flera afseenden kräfver ett gif akt.
Jag nämnde, att det endast är dibarnen som
sakna en för dem särskildt afpassad litteratur;
redan koltbarnen äga en sådan, och det
naturligtvis med allt skäl; jag skyndar att tillägga,
att vi i vårt land äro nog lyckliga att inom den
litteraturen äga alster som man ej kan önska
sig bättre. Är det sant hvad som för trettio år
sedan skrefs om denna litteratur, att »på intet
område i förhållande till försökens mängd de
lyckade äro så fåtaliga», så äro vi nu oändligt
mycket bättre försedda. Alltsedan Jenny
Nyström, Nanna Bendixson och Joh. Nordlander
här bröto väg, med Barnkammarens bok,
Skogstomtens saga och Svenska barnboken, har detta
litteraturområde riktats med förträffliga saker,
bland hvilka kulmen hittills uppnåtts af O.
Adelborgs Blomsteralfabet och Blomstersiffror, Anna
M. Roos’ visor och sagor samt Elsa Beskows Puttes
äfventyr i blåbärsskogen. Det har yttrats:
»Leksakernas plats intages så småningom af bilder-
och barnböcker.» Jag anser, att här ofvan nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
