Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denna gamla poesi alltfrån barnaåren
med en osynlig tråd fäst oss vid
föregående generationer och genom dem vid
allt det förflutna.
Anna M. Roos:
Vid tolf, tretton års ålder läste jag
ännu med förtjusning alla robinsonader och
äfventyrsböcker jag kom öfver; ända
sedan jag var åtta, nio år, hade jag varit
djupt intresserad af sådan lektyr. Jag
minns särskildt Mayne Reids böcker:
»Giraffjägarne», »Sökandet efter en hvit buffel»
med flera samt en hel del indianböcker:
»Prärieblomman», »Skogslöparen» o. a.
Somliga anse ju att indianböckernas
skildringar göra barn benägna för grymhet. Jag
tror denna fruktan är något öfverdrifven.
Jag vet af erfarenhet, att man kan svärma
för indianhöfdingar och drömma om, som
en den största lycka, att spränga fram i
en kavallerichock mot trolösa apacher
och ändå inte i verkligheten stå ut med
att se en kyckling aflifvas. — Det är långt
mer vid hjältens mod än vid hans kval
barnets fantasi dröjer, när det läser om
den hvite man som af indianerna bindes
vid tortyrpålen. Annat kan det vara med
skildringar som ej ha indianböckernas
käckhet i tonen; jag minns, att de
grymheter, som på några ställen i Tusen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
