Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gafs en tid då till exempel Viktor Rydbergs
»Den siste atenaren» af en mängd godt folk
ansågs för en »dålig bok», som icke borde sättas
i händerna på ungdom. Men nu hör Rydberg
ej längre till de farliga moderna, och Den siste
atenaren, denna bok, om hvilken Wikner yttrat,
att den näst bibeln verkat mest genomgripande
på honom, anses ej längre omoralisk. Och de
som tjugu år härefter vakta tidens barn för den
nya litteraturen våga nog ge dem i handom både
Karolinerna och Heliga Birgittas pilgrimsfärd,
Gösta Berlings saga och Jerusalem, fastän dessas
författare en gång hört till de moderna.
Det är intressant nog att taga reda på hvilka
som mest föra på tungan talet om samtidens
omoraliska litteratur. Kraftigast i sina yttranden
äro de som af denna litteratur ej känna annat
än vissa om densamma a priori ofördelaktiga
omdömen. Men äfven åtskilliga af dem som i sin
ungdom med begärlighet läste till exempel Zola
och Strindberg och ännu i sin läsning följa med
sin tid, tala med ett visst förakt om de mo¬
derna författarna. Går man nu dessa personer
inpå lifvet och för dem i dess förnämsta verk
exemplifierar tidens litteratur, så bli de
merendels svaret skyldiga. »Kunna ni verkligen kalla
dessa böcker omoraliska eller formellt underlägsna?
— Nej, men ändå så . . . jag tycker i alla fall
inte om den moderna litteraturen.» Är det fråga
om den och ungdomen, tillägges: »Och jag vill
inte se den i händerna på mina barn»; och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
