Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
het med ljusdunklet. Hvad ljusdunkel är, låter icke
be-skrifva sig för den, som icke sett det; dess outsägbara
hemlighet beror derpå att logiskt oförenbara motsatser
ljus och mörker — äro innerligt hopsmälta till en
underbar klarhet, en hemlighetsfull genomskinlighet, en
naturlig magi, så att det på engång är ljust och mörkt, så att
vår fantasi lifligt deraf tilltalas, utan att vårt förstånd
kan göra.sig reda för orsaken *)• Så ock humorn, denna
hemlighetsfulla enhet af smärta och glädje.
Humorn är sålunda icke endast en särskild art af det
komiska. Han är icke blott ett löje blandad t med vemod,
utan äfven ett vemod, dämpadt af leendet. Strängt taget
följa väl de olika stämningarna i tidsföljd på hvarandra;
men man hinner icke att särskilja den ena från den
andra, emedan den ena oupphörligt går öfver i den motsatta,
utan att man märker huru denna öfvergång försiggått,
och man kan så mycket mindre märka det, som i hvarje
efterföljande stämning den föregående alltid klingar med.
Stundom kan dock den ena stämningen så länge fasthållas,
att dep hinner skapa sig ett sjelfständigt, af den andra
oberoende uttryck;* detta inträffar oftare med den glada
stämningen, och i så fall kan dess yttring blifva rent
komisk.
Har humorn sin grund i stämningen, i känslan, så är
det nödvändigt att närmare undersöka dennas ursprung
och beskaffenhet, ty icke är hvar och en, som gråter och
skrattar på samma gång, en humorist; då vore barn och
hysteriska qvinnor de största humorister. Humorn
förutsätter så väl ett rikt, om sig fullt medvetet själslif, som ock en
brytning derinnom. Humoristen ser med smärta huru det
ädlaste och bästa inom honom alltjemt vanställes och
hämmas af det lumpna och obetydliga; vid hvarje högre
själslyftning, hvarje ideel sträfvan fäster sig en gäckande
tomte och drager den ned i det platta, i det sinliga; tycr
’) Riegel, Grundriss der bildenden Kiinste s. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
