Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingen; ty dessa båda stå alltid öfver det, hvaråt de skratta:
humoristen står med det på samma linie.
Humorns båda grundelementer, tragiskt oek komiskt,
smärta och glädje, kunna med h varand ra ingå de
sinsemellan mest olikartade föreningar, så att emellan de
yttersta motsatserna af en glädje, som sorglöst leker med
allt, och af en smärta, som förtviflar om allt, ligger en
mångfald af öfvergångar. Man kan endast med några
allmänna drag angifva de förnämsta arterna, hvilkas
åtskillnad beror deraf att den ena eller den andra beståndsdelen
är den öfvervägande. Inom dessa arter finnes en rikedom
af skiftningar, och former förekomma, hvilka synas kunna
hänföras likaväl till den ena som till den andra arten.
Den form af humor, uti hvilken den komiska
stämningen är den öfvervägande, kan man kalla den glada
humorn. Humoristen fäster sig kufvudsakligen vid den
löjliga sidan hos tingen, vid det förvridna, det idévidriga,
som han öfverallt varseblifver. Men under det han deråt
skrattar, bevarar han dock vördnaden för den gnista af
idealitet, som finnes äfven i det befängdaste; han fattar detta
sednare såsom uppkommet genom den skefva rigtning,
hvil-ket något i sig godt och berättigadt tagit, och midt uti
det låga ser han den menskliga naturens adel blicka fram.
Att denna ursprungliga ädelhet synes så djupt sjunken,
väcker hos honom en känsla af vemod, men detta
öfver-röstas af löjet åt den komiska motsats, som härigenom
uppstått. Allt efter som detta vemod gör sig mer eller
mindre bemärkt, uppkomma olika former af denna humor.
Den form, som ligger det rent komiska allra närmast, är
den, der humorn uppträder som en naturlig glädtighet,
som godt lynne. ”Det goda lynnet är en gryende humor:”
säger Weisse. Vi räkna det till humor, då det icke
för-häfver sig öfver de föremål, öfver hvilka det utgjuter sitt
skämt, och då det genom sjelfva sin uppsluppenhet
förråder, att det känner eller åtminstone har en aning om
verldsmotsägelsens allvar, fast det icke nu vill tänka på detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
