- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
8

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Verlden är ej så ful, som vi den ängsligt afmåla” är det
Fredmanska uttrycket för denna art af humor. I andra
former framträder vemodet mera skönjbart, yttrande sig
svagare eller starkare. Än antager det en skämtsam ton,
än skakar det rätt kraftigt på de grundvalar, på hvilka
glädjen hvilar.

Den form, uti hvilken vemodet förherrskar, kalla vi
den dystra humorn. Liksom stämningen i den glada
humorn gemenligen rörde sig uti trenne taktslag och från
glädje genom vemod gick åter öfver till glädje; så går här
stämningen från vemod genom glädje åter öfver till vemod.
Humoristen ser med sorg, att verlden, hur skön och
herr-lig den än är, ändock är full af motsägelser och
dårskaper; allt bär i sig fröet till sin undergång och är derföre
icke bättre värdt, än att gå under. Men han stannar icke
dervid; ty är verlden ett sådant jemmerligt ting, så är
Jen icke värd att sörja öfver, än mindre att hata eller
förakta; klokast är att skratta åt den. Och så går den
tragiska smärtan öfver uti komisk lust. Men alltförväl
erinrar sig humoristen, att då han så skrattar åt verlden,
skrattar han äfven åt sig sjelf; han märker att deuna
eländiga verld är för honom mer än han trodde, i den
och med den existerar han. Så vänder vemodet åter och
blir det herrskande *)• Äfven här äro många former
tänkbara. Man har gjort skillnad mellan en mildare form,
som man kallat den sentimentala humorn och hvilken man
påträffar hos Sterne i Yoricks Sentimental Journey, hos
Gold-smith i Vicar of Wakefield, hos Jean Paul, samt en
starkare form, hvilken man kallat den melankoliska humorn,
hvarpå narren i King Lear, Hamlet, m. fl. kunna anföras
som exempel. Men denna humor kan äfven öfvergå till
dyster förtviflan, till hån, (Heine, Grabbe) och i denna form
bildar den yttersta polen åt den tragiska sidan, liksom
det goda lynnets humor åt den komiska sidan. Hvad som

1) Jfr Zeising, iEsthetische Forscliungen s. 456.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free