Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starkodder om deras stånd och lefnadsvilkor, ty, säger
Saxo, han ville heller lida plåga, än blifva en kältring
förbunden.
Liknande drag påträffa vi äfven uti de gamla
kämpa-visorna, hvilka för öfrigt äro med hjeltesagan nära
be-slägtade. Samma förblandning af storhet och storlek
möter oss der, kämpamodet och kämpakraften äro der ännu
ytterligare stegrade, en öfverdådig gladlynt ton går genom
dem alla, och skämteorden falla, om icke lika tätt, så
åtminstone lika kraftigt som svärdshugg. Vi erinra om
kämpen G rimborg, som på sin stallbroders uppmaning
rider att fria till den stolta konungadottren, hvilken
brukar döda sina friare och uppsätta deras bleka hufvuden
på de stål- och jern-störar, som bilda gärdesgården kring
hennes borg. Grimborg klappar på dörren, men jungfrun
vill icke öppna, då drager han sjelf låsen ifrån och sätter
sig på rödan gullstol, sägande: ”Statt upp, skön jungfru,
drag af mina skor!” Då jungfrun vägrar, springer han
upp i sängen med både strumpor och skor. Konungen
får veta, att Grimborg är i jungfruburen, och uppbådar
sina hofmän. Grimborg går ut blaud dem:
”Och somliga han spjärnte och somliga han slog,
Och tolftusen hofmän för hans fotter dog.”
Så binder han skön jungfrun med hennes fagergula hår
vid sin sadelknapp, och utan att säga ett ord rider han
genom trettimila skog, låtande henne löpa bredvid. Men
detta gör jungfrun spak, och när han kommit till sin
gård och frågar henne, om hon vill blifva hans brud,
svarar hon:
”Och dig vill jag hålla för en herre så båld
Änskönt du mig tagit med magt och våld.”
Ja, när konungen sänder mot honom ytterligare tolftusen
hofmän, och de omringa hans borg, och hans egen moder
för det rödaste gull förråder, att han sitter inne i borgen
och spelar gulltärning med sin brud, är jungfrun den
enda, som blir honom trogen. Vid fiendernas rop tittar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
