Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I dag, tro, det gäller att manligen stå.
”Slå från dig!” sa’ Jon.
”Ja vånn’ det skull’ kost’ mig det rödaste gull;
”Jag följer,” sa’ Jon.
Det första slaget som de slogo te’,
Då slog Jon Herr Lager, att han föll på knä.
”Du blir efter!” sa’ Jon.
Det andra slaget de slogo för sann,
Då slog Jon Herr Lager, att blodet det rann.
”Tork åf dej!” sa’ Jon.
Det tredje slaget med vrede fast svår;
Herr Jon slog Lager ett fast dödande sår;
”Det läks nog!” sa’ Jon.
Men det fjerde slaget de slogo till mord;
Då slog Jon Herr Lager att han föll till jord.
”Ligg stilla!” sa’ Jon.
Herr Lagers Brud hon sade med gamman alltså;
J varen väl mo’!
Mig lyster att fröjdas, att Jon han fick rå.
”Du är min?” sa’ Jon.
”Ja vånn’ det skull’ kost’ mig det rödaste gull;
”Jag följer,” sa’ Jon.”
Det kan icke nekas att skämtet här närmar sig hånet;
det är en humor af ett sträft lynne; men en rå tid är
icke så finkänslig. Och Jon, såsom det synes af hela
karakters teckningen, är en man, hvilken när som helst kan
vända skämtets udd emot sig sjelf. Jon är typisk för den
i folkdiktningen framträdande humoristiska uppfattningen
af kämpe- och riddar-lifvet; det är i grunden samma
figur som kämpen Grimborg, som Ramunder den unge, men
befriad från alla de karrikerade tillsatser, som något
vanställer dessa.
Vända vi oss från folkvisan till folksagan, så äro
bland de sagor, hvilka finnas upptecknade i Bäckströms
folkböcker samt i den af Hyltén-Cavallius och Stephens
utgifna samling af folksagor och äfventyr, högst få
inhemska. Många hafva vi gemensamma med våra nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
