Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den omedelbara nyttan oberoende väsende icke kunde
utveckla sig, är lätt förklarligt; deremot trifves satiren
under sådana tider, och dramerna från denna tid äro rika
på satiriska framställningar af tidens lyten.
Kring medlet af 17:de seklet under oc!i omedelbart
efter religionskrigen inträdde genom den lifligare
beröringen med kontinentens folk en förändring i seder,
lef-nads- och tänke-sätt och dermed äfven en ny tideräkning i
vår poesi. Det är den, som betecknas med Georg
Stjern-hjelms namn. Stjernhjelms ifriga och prisvärda
bemödanden att bilda ett poetiskt brukbart språk i förening
med hans uppfattning af poesiens ändamål som ett
undervisande — hvarföre ock hans förnämsta verk är en
lärodikt — gjorde att den naturliga humor, som hos honom
oförnekligen fanns, icke i dikten fick en rikare utveckling.
Hans karakter hade den egendomligt svenska blandningen
af lättsinne och djupt allvar. Ganska betecknande är i
detta hänseende ett af honom fäldt yttrande, att ”väl vore
”om en svensk bergsmans gr of het och en fransysk
snusha-”nes galanteri komme att blandas tillsammans, halfparten
”af hvardera, så att barnet blefve en ärbar frihet och
lustighet med uppqvickad ande och ändock den gamla
sven-”ska ärlighetens behåll.” Stjernhjelm kan sägas med dessa
ord hafva både karakteriserat den svenska humorn och
tecknat sig sjelf. Under hårda pröfningar och
lyckohvälf-ningar utförde den mångverksamme, snillrike mannen sitt
lifs omfattande dagsarbete med gammal svensk ärlighet
och gladt mod. Ingen kunde mera glädja sig åt hvad
lifvet erbjöd skönt och angenämt, men ingen kunde heller
klarare inse tomheten och fåfångligheten af allt det
timliga, och derföre hade icke motgången för honom någon
udd. Samme man, som förklarade, att han icke kände
någon vissare sanning än Pindari ord, att menniskans lif
är en ovaq oyuag eller, som han djupsinnigt öfversatte
dessa ord, ”en skuggedröm eller dröm i och om skuggan,”
samme man kunde, då hans vän och lärjunge Columbus
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
