Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa Fredrika Grönlund, som födde honom trenne söner.
Ännu några år sjöng han med oförminskad styrka. Tiden
emellan 25:te och 40:de lefnadsåret var Bellmans gladaste
och lyckligaste. Då diktade han de flesta af ”Fredmans
Epistlar och Sånger” äfvensom af ”Bacchanaliska
Ordenskapitlets Handlingar.”
Under de sista femton år af Bellmans lif har man
hos honom funnit en afmattning, och Atterbom anmärker
med skäl, att han under denna tid blef med åren mera
reflekterad. Han, som förr rent naivt lyssnade till sin
sångmös ingifvelser, började nu anställa betraktelser öfver
hennes art och lynne som ock öfver sin egen uppgift som
skald. Väl diktade lian ännu stycken, som kunna ställas
vid sidan af hans yppersta, men vände sig äfven ofta till*
ämnen, hvilka icke så väl lämpade sig för hans poetiska
skaplynne. Han försökte sig uti episk stil i ”Bacchi
Tempel” (1783), hvilket, oaktadt det innehåller flera lyckade
partier och särskildt några herrliga lyriska stycken, dock
icke kan uthärda jemförelse med Epistlarna; han skref
åtskilliga dramatiska ”Divertissementer,” odi den fordna
kärleken till religiösa ämnen gaf sig luft i diktcyklen
”Zions Högtid” (1787). Det var också under denna tid
han på vänners inrådan ordnade och utgaf sina dikter; år
1790 utkommo ”Fredmans Epistlar” och 1791 ”Fredmans
Sånger.” Man kan säga, att Bellman under första och
sista perioderna af sitt lif helst skref och under den
mellersta helst sjöng.
Skaldens sista lefnadsår voro dystra, och han, som så
lekande besjungit lifvets glädje, fick, innan han gick hädan,
i rikt mått smaka äfven dess bitterhet.
Lönnmördarekulan, som slutade Gustafs dagar, gjorde äfven slut på
Bellmans lycka. Gustafs vänner, Bellmans beskyddare, blefvo
maktlösa efter kungens död. Nöden klappade hårdt på
skaldens dörr, och ingen mild konungs frikostighet stängde
den numera ute; liertigen-regenten hade icke öra för do
toner, hvilka engång tjusat hans snillrike bror. Dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
