Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt århundrade med dess friskare kristendomslif, som
förmått uppfatta dikten så, som skalden sjelf menat den” *),
Det torde dock vara ursäktligt, om man finner det något
tvifvelaktigt, att Bellman skulle hafva af sin samtid varit
uppburen just på grund deraf, att han af den
fullkomligt missförstods: en åtminstone högst ovanlig orsak till
beundran.
Atterbom går en medelväg emellan dessa båda
ytterligheter, och utan att framställa Bellman hvarken som en
kroghjelte eller som en religiös profet, gifver han oss en
ädel bild af skalden och visar, huru den råhet, som man
hos honom velat se, var stridande mot hans natur, samt
huru bakom det ystra skämtet ofta döljer sig det
djupaste allvar.
Man ser huru dessa olika uppfattningssätt beröra icke
blott skalden, utan äfven menniskan. Väl må det vara
sant, att litteraturhistorikern har att göra med skaldens
verk och icke med hans person, att det för
litteraturhistorien är fullkomligt likgiltigt, om Bellman sällan eller
ofta tog sig ett rus; men redan den omständighet, att
ingen, som om Bellman skrifvit, kunnat undgå att inlåta sig
på frågan om hans karakter och personliga förhållanden,
tyckes innebära en fingervisning, att sambandet emellan
skaldens person och hans verk, isynnerhet när denne är
en så omedelbar natur som Bellman, icke är utan vigt
och betydelse.
Vi vilja naturligtvis icke här uppehålla oss vid den
allmänna folkuppfattningen af Bellman såsom en
rolig-hetsminister vid Gustaf III:s hof. Han skref ”roliga visor”
och han stod i gunst hos konungen: mera behöfde icke
massan för att på honom öfverflytta hela förrådet af
under århundraden samlade berättelser om hofnarrar och
upptågsmakare. Men samma slutkonst, på hvilken denna
’) Dietrichson, Indledning i Studiet af Sveriges Literatur i
vort Aarhundrede. Kiöbenhavn 1862 s. 24—26. #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
