Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hvarken sjöng vid sin lyra eller fröjdade sig åt lifvet
och naturen omkring honom. Utrustad med det finaste och
känsligaste skönhetssinne gick han glad genom lifvet.
Verlden var för honom en skönhetens verld, och hvarje
föremål, på hvilket hans blick föll, biktade för honom sitt
väsendes hemlighet; ur allt såg han skönheten utstråla,
antingen rent och bländande eller i dess komiska motsats.
Väl varseblef haoi den slöja, som låg utbredd öfver
jord-lifvets fägring, såg huru döden lurade der bakom; men
det beröfvade honom icke glädjens gåfva, förlänade denna
endast en rikare färgskiftning. Väl hade han öppet öga
för det brokiga virrvarr lifvet framställer, för det
frid-och fred-lösa i den eviga kampen emellan mörker och ljus;
men hans blick, på engång barnets och siarens, trängde
till tingens botten, och lian mäktade le åt det fulas
vanmakt, ja, detta sjelft blef honom en förkunnare af den
eviga skönheten.
”Rundt kring i verlden jag sväfvar,
Aldrig för ödet jag bäfvar,
Aldrig än mitt öga nånsin gret.
Blixtrar förfärlig min lycka,
Tar jag min staf och min krycka,
Vandrar sakta dit ej någon vet.
Ingenting mig ängslar, fangslar, stör,
Fast jag hör
Döden rör
Min kammardörr.
Han tar väl blomman bort i sin knopp,
Men ändå, tänk, så låter jag opp.
Brusande vågor och plågor,
Tusende blänkande lågor
Glimma för vår alltför matta syn.
Brantaste klippor, som trossa
Lefvande skeppen att krossa;
Eld och storm från stoftet upp till skyn —
Ja, hvad bryr jäg mig derom? Jag ber,
Ögat ser,
Munnen ler
Åt allt hvad sker.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
