- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
66

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Verlden är ljuflig och lustig och blid —

Kom nu, min frände, det blir dock der vid!

Kära, ack, jag ber:

Muntra er!

Dock jag är i allt besvär
Fåglen lik, som fängslad är:

Fast hans tunga orkar sjunga, han sig sjelf dock tär.

Liksom på vädrenas vingar
Örnen mot solen sig svingar,

Så ock mitt hjerta lyftes lika snällt.

Snart ett nöje sig lyktar,

Snart i ett annat jag flyktar
Och mitt öga ser ett blomsterfält:

Skönhet främst i spetsen står och ler.”

Så var hans hela lif en inspirerad sångares. Den
nordiska naturen ville engång i ord utsjunga sin egen skönhet
och hon skapade sig en stämma i Carl Michael Bellman.

Att han, så uteslutande ett fantasiens barn, icke skulle
finna sig tillrätta i de prosaiska bestyren, i den,
förstånds-mässiga verksamheten, kan väl detta förundra? Just de
egenskaper, hvilka der gälla mest, saknade han; han var,
som han sjelf skrifver, ”en herre af mycket liten
djupsinnighet.” Men i stället egde han egenskaper, hvilka icke
alltid i det praktiska lifvet synnerligen högt uppskattas,
emedan de der kanske synas mindre användbara. Som de,
hvilka lefva mest i sina drömmar, var han omisstänksam
och menlös.

”Med hjerta utan minsta svek och utan förbehåll förtrolig,

Jag anser lifvet för en lek och är bland glada vänner rolig.”
Han egde en utomordentligt liflig och rörlig känsla, ett
det ömmaste .hjerta; Gjörwell yttrar: ”hans sinnelag var
det allrabästa emot andra, alla tjente han, alla gaf han
med sig.” Hans ekonomiska förlägenhet hade i icke ringa
mån sin grund uti en hjelpsamhet, som mera tog råd af
hjertat, än af plånboken.

”Om du är nöjder med din lott, hur lycklig kan du icke vara!

Och om du har att göra godt, din hjelp ej för den usle spara;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free