Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty största sällhet är väl den att kunna oväns fel förlåta,
Och hjelpa den, som nödställd är, och trösta den, som du ser gråta.”
Med det medborgarskap i fantasiens verld, hvarur
Bellmans hela personlighet lättast kan förklaras,
öfverens-stämmer äfven ”det luftiga, det fina, det skygga,” som
utmärkte ej blott hans yttre, utan äfven hela hans väsende.
Målar han groft i sina dikter, så är det, på få undantag
när, i ämnet och icke i behandlingssättet det grofva
ligger. Han dansar på Pinden, som Tégner så fint
bemärker, icke blott med Faunen, utan äfven med Gratien1).
Kring Faunen sveper Gratien under dansen sin slöja. Denna
finhet gjorde ock att han undvek beröringen med den för
honom så främmande, äflande menniskoverlden, endast
trifdes bland vänner och var svårtillgänglig för
främlingar. Skygg som ett barn för obekanta, kunde han som
barnet vresigt afsnäsa dem, som icke behagade honom el- ’
ler genom efterhängsenhet voro honom till besvär, men
för sina vänner var han eftergifven och kunde af dem
lätt ledas. Ett sådant lynne är icke en krogkunds. ”Den
sinnliga trollmakt,” säger Atterbom, ”hvars retelser funno
honom svagast, synes mindre varit Bacchus än Venus.”
Dock var det egentligen under yngre åren han gaf vika
för dessa retelser. Men en klen hushållare var han och
ur denna synpunkt betraktad en föga exemplarisk
familjefar. Ganska betecknande för hans hela karakter är för-
öfrigt hans egen bekännelse: ”Hvad jag bedyrar, är, att
”jag vill ingen varelse i naturen något ond t, älskar
oändligt en ädel man och med oupphörlig låga fruntimmer
”samt små beskedliga barn.”. Sjelf var han också hela
sitt lif igenom ett barn. Med den mognade mannens klara
verldsåskådning förenade han detta barnsliga sinne, som
af ingenting tager anstöt, som glädes åt allt, älskar allt,
emedan allt är så godt, så vackert eller så roligt.
*) ”En gudadans på gudaberget dansad
Med Faun och Gratie och Sångmö på engång.”
5*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
