- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
72

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kreon från polytheismens ståndpunkt, besjungit lifvets
sinnliga fröjder, så möter oss persern Hafiz, den
glödande och hänförande kärlekens och drufvans sångare.

Den panteistiska verldsbetraktelsen, som ser Gud i
allt, gör skillnad mellan å ena sidan de sinnliga och
försvinnande former, i hvilka det oföränderligt ena och
samma uppenbarar sig, samt å andra sidan detta ena och
samma sjelft; och den ser bort från de förra, för att på
abstraktionens väg hinna det gudomliga och deruti
försänka sigi Detta är den ena rigtningen inom
panteis-men; och af den alstras en dyster, grubblande mystik, ett
bortvändande från det sinnliga, förenädt med
asketisk-etisk försänkning i det öfversinnliga. Yttringarna deraf
se vi uti dervischväsendet ined dess ringaktning af jordens
goda, dess sträfvan att genom inre frihet göra sig
oberoende af allt moraliskt och *iatur-tvång; inom den persiska
poesien betecknas denna rigtning bäst af
Dscelaleddin-Rumi. Motsatt denna går en annan rigtning, hvilken ur
samma försatser drager en annan slutsats. Är — så
säger den — Gud uti allt, så kan han ock uti allt dyrkas.
Det enskilda sinnliga föremålet är då icke ett
idé-öfver-gifvet och föraktligt, utan har, som en uppenbarelse af
det gudomliga, ett oändligt värde. Med lika rätt som
menniskan försänker sig i det gestaltlöst oändliga må hon
då kunna försänka sig i en enskild form af det evigt enas
verklighet. På denna grund har den Hafizska lyriken
uppblomstrat.

Hafiz (t 1398) tillhörde under större delen af sitt
lif ett sällskap dervischer och. sofis, hvilka sysselsatte
sig med teologiska och filologiska, arbeten och i sin
asketiska hänryckning uppstämde sånger, i hvilka allt
jordiskt och sinnligt fördömdes. Han var en i denna
rigtning berömd lärare, och i Schiras lät storveziren enkom
för hans räkning uppföra en skolbyggnad. Men då Hafiz
redäii närmade sig gubbåldern slog han tvärt om,
öfver-gaf sitt fordna lefnads och tänkesätt, blef en svuren fiende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free