Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För förgängligheten af all glädje har han öppet öga, men
det stör icke hans frid; ty förgås än det enskilda, deri
gudomen lefver, så går dock det gudomliga icke under,
utan fortfar att i de enskilda tingen hafva sin verklighet;
och så liknar han sig vid ett ljus, som smältande och
försvinnande ändock ler i klar salighet. Dör han, så gör
han det skönt, som näktergalarna bruka dö; och ropar
man till honom:
”Du är ju grafvens byte,
Snart skall i den du falla” —
så svarar han:
”Ungt hjertat är, det varma,
I dag som dagar alla.”
”Ja! om mig re*n till grafven
Dödsklockan skulle kalla,
Jag sjunger, dricker, kysser
I dag som dagar alla."
Man finner, att Hafiz i dessa bacchisk-erotiska dikter
nedlagt hela sin religiösa verldsåskådning; icke som skulle
dessa sånger — såsom många förmena — vara
allegoriska och under det sinnligas och jordiskas namn syfta
att förherrliga det öfversinnliga och himmelska; tvärtom
hade Hafiz fullt allvar med sin fröjd åt flickan och
glaset; och i dyrkan af dem, i hängifvenheten åt lifvets goda
hade han sin religion. I denna uppfattning, och icke i
an-nat* ligger det mystiska i hans lyrik. Den sköna, glada
sinnligheten är för honom rätta uttrycket af det goda;
den firar han i sina sånger, — och endast som en matt,
knappt hörbar ton går förgänglighetskänslan genom det
hela. Skalden är af lifvets skönhet berusad, och denna
berusning är hans tempeltjenst.
Ur sjelfva sitt religiösa medvetande hemta sålunda
både den polyteistiska och panteistiska skalden sin rätt
att fatta lifvet hufvudsakligen från njutningens sida, att
sätta menniskans mål i att göra till sin den glädje, som
verlden har att bjuda på. Lugn, hofsam, ser den ene i
kärleken och vinet gudarnas yppersta skänker till menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
