- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
102

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver i parodi, en form, som’Bellman gerna begagnar. Paro-’
dien står humorn närmare än det vid första påseendet synes.
Parodien öfverflyttar på låga och triviella föremål en från
ädla eller upphöjdare lånad form och ton och åstadkommer
derigenom en komisk kontrast. Humorn, som uti det sätt,
hvarpå äfven det högsta uti ändligheten uppenbarar sig, ser
en motsägelse eller något, hvari det har likhet med det lägsta,
och som derföre, kastande det höga och det låga om
hvart-annat, förbinder begge till en nytt helt, måste följaktligen
uti parodien se ett rätt godt medel för framställandet af
sin egendomliga verldsuppfattning. Genom parodien kan
humorn på engång göra det lilla löjligt och erinra det
höga derom, att äfven det är bundet vid ändligheten.
Parodien vänder sig sålunda äfven mot det, hvarifrån for*
men lånas, och träffar detta så mycket skarpare, ju
mindre innehållet i detta fyller den storartade formen. Så
förlöjligar Bellman i sitt Bacchanaliska Ordenskapitel och
dess Handlingar det komiska i ordensväsendet. Är deremot
innehållet så högt eller heligt, att formen icke för sig har,
utan endast genom att vara detta innehålls form får en
viss helgd, då träffar parodien, såsom i Bellmans
bibelparodier, icke nödvändigt innehållet, om icke deri, att den
påpekar, att äfven detta vid en sinnlig form är bundet. Vi
säga ”icke nödvändigt,” ty det gifves äfven parodier, som
fullt afsigtligt vända sig mot innehållet sjelft; men äfven
då detta icke är fallet kan för det heliga dock en
förnär-melse ligga deruti, att det, om ock blott i formelt hänseende,
ställes på samma punkt, som det oheliga. Vi skola längre
fram till denna punkt återkomma. Men med sitt fria
väsende får humorn endast begagna parodien som ett medel
jemte andra; hänger hon envist fast vid densamma, så
löper hon fara att gå under i platt komik eller verkar på
längden tröttande i stället för vederqvickande.
Plananläggningen både i Fredmans Epistlar och i Bacchanaliska
Ordenskapitlets Handlingar är en parodisk; men i de förra
kan parodien sägas vara uppgifven och fasthållen på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free