Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång; i de sednare är åter parodien mera genomgående,
och derföre äro dessa, enligt vår uppfattning, Epistlarna
underlägsna i poetiskt värde.
Att uti en sådan humoristisk parodisk framställning,
som den Bellmanska, skall förekomma åtskilligt både i ord
och sak, som kan väcka anstöt, är väl mindre underligt.
Cynisk i viss mening är all komik, och för Bellmansdiktén
är på grund af sjelfva ämnets art cynismen nära
oundgänglig; den behöfdes för att gifva styrka, liflighet och
sanning åt målningen. Men äfven om man ur denna
synpunkt medgifver skalden en viss frihet, kan han dock mer
eller mindre af denna frihet begagna sig, och här möter
oss frågan: har icke Bellman begagnat den mer än
tillbörligt? Dervid är dock att besinna, att gränsen för det
tillbörliga drages olika under olika tider, och mycket, som
i våra dagar synes opassande, väckte ingen förargelse inom
sällskapslifvet för ett sekel sedan. Atterbom har
förträffligt tecknat den olikhet, som i detta hänseende eger
rum emellan vår egen och Gustaf III:s tid, och vi hänvisa
till denna framställning *)• Dock är derigenom det
cyniska hvarken ursäktadt eller dess verkan förtagen. Det
ena som det andra är beroende af den Bellmanska
humorn och de medel, denna begagnar för sitt ändamåls
ernående. Det cyniska, användt för dess egen skull, är
vidrigt och följaktligen oestetiskt, derom äro alla ense;
endast som medel för ett estetiskt syfte kan det vinna
inträde inom det skönas tempelhägnad, och det får
följaktligen icke göra verkan som ett cyniskt. Att det någon
gång hos Bellman gör denna verkan, vilja vi icke förneka,
*interdum dormitat et banns Homerus”; men detta inträffar
dock icke så ofta och högst sällan i Epistlarna. Liksom
det komiska gör humorn af cynismen ett löjligt, soflfrar
dét i qvickhetens skärseld och låter det derur framgå icke
längre som ett föremål för vämjelse, utan för ett Olym-
’) Atterbom, s. o. s. 143 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
