Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också lätt förklaras ur humorns nära samband med
folklynne och natur eller, med andra ord, ur dess egenskap
att i viss mån vara en naturstämning; hos Bellman
träder detta tydligare fram, och hans humor får deraf en
idyllisk karakter. Alla granskare hafva hos Bellman
anmärkt ett idylliskt element, men gemenligen fatta de
detta som en sida jemte den humoristiska. För oss synes
det idylliska som en väsentlig egenskap hos hans humor.
Naturen var för Bellman en af de ymnigast flödande
källorna till hans inspiration, i henne speglade sig hans
stämning, och han sjelf lärde ofta först genom denna spegelbild
att känna den. Ser man närmare till, skall man finna,
att de i Bellmans dikter så talrika naturskildringarna
befinna sig uti det innerligaste samband med diktens hela
anda; ja nästan alltid stå de i humorns tjenst. Dels väcka
eller stegra de den åsyftade stämningen, dels ock mildra
de det grofva samt förtaga det anstötliga i teckningen.
Men eget nog, sällan äro de burleska; det är uti dem det
rena skönhetssinnet hos skalden synbarast visar sig. Qfta
börjar han ett stycke med en naturmålning och låter
sedan den skildrade tilldragelsen harmoniera med tonen i
landskapet, h var vid ett och annat komiskt drag kan
förekomma, utan att detta störer harmonien. Men lika ofta
märker man icke någon öfverensstämmelse emellan
landskap och handling, och det förra med sin lugna skönhet
tjenar då till att låta det befängda och löjliga i
menni-skornas äflan ännu bjertare framlysa. En annan gång, då
dikten är en burlesk genretafla utan landskaps-bakgrund,
låter han plötsligen, när man minst väntat det, naturen i
all sin enkla storhet skåda in, och ställer så situationen
i en underbart skimrande belysning. Är nu den skildrade
situationen, för sig fattad, en sådan, af hvilken
anständighetskänslan kunde finna sig sårad, så förblekuar det grofva,
det obscena, inför naturens väldiga majestät; eller ock,
såsom i andra dikter, mildras dét genom att inväfvas i
na-turtaflan och förekommer som uttrycket af en oreflekterad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>