Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturlighet, hvilken icke vet om dessa gränser för det
skickliga, dem civilisationen med rätta ansett nödigt att
uppdraga. Detta sednare kan så mycket lättare
åvägabringas, emedan Bellman knyter natur och menniskoverld
så nära tillsamman. En granskare säger vid anblicken af
detta förhållande: ”Bellman är i grunden en naturskald,
som blott behöfde några rörliga figurer att sätta in uti
sina taflor” *)• Men dessa figurer äro alltför sjelfständiga
för att vara blott rörligt staffage. De äro till för sin egen
skull, men på samma gång höra de naturen till; och svårt
är ofta att säga, om i Bellmans naturtaflor landskapet
eller staffaget är hufvudsak. För skalden synas nemligen
begge så vuxit samman, att det ena icke betyder
synnerligen mycket mera än det andra:
”Hvad skönhet i naturen!
Hvad fetma i hvart spår
Från kyparn, der han står,
Till sämsta lif bland djuren.”
Menniskolifvet bär sjelft en så kraftig pregel af objektiv
natur, att det af denna endast synes vara en del; i lika
mån är naturen delaktiggjord af det lif, för hvilket hon
tjenar som grund och omfattning. Skaldens lyriska
känsla fördelar sig i jemnfyllig utbredning öfver hela
sceneriet; från henne kommer det ljus, som omstrålar allt. På
Bellmans naturuppfattning grundar sig hans uppfattning
af verld och meuniska, och i skildringen af
menniskoverl-den får denna naturgrundton sitt fylligaste uttryck.
Bellman har visserligen äfven diktat rena idyller, t.
ex. ”Aftonqvädet,” ”Fjäriln vingad syns på Haga,” m. fl.;
men deraf vederlägges icke vår uppfattning af det
idylliska som ett element af hans humor. Han har som be-
*) Detta omdöme påträffas uti en väl skrifven uppsats af P. J.
Theorell (”Dagligt Allehanda” 1840 Juli månad, aftryckt i
”Familjeboken” af Carlén, 3:dje Bandet). Vore Bellman i sitt innersta
väsende blott naturskald och vore personerna i hans taflor endast ett
rörligt staffage, då skulle han dels kunnat välja andra personer,
dels icke gjort så mycket af de valda, och troligen skulle väl då de
rent idylliska dikterna utgjort det öfvervägande flertalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
