- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
107

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kant äfven skrifvit rent komiska stycken, och dock finnes
väl ingen, som icke anser hans komik vara underordnad
hans humor.

Bellmans naturmålningar — för att i korthet angifva
deras poetiska förtjenst — äro inga liflösa uppradningar
af naturföremål, inga i* granna ord och bilder utstyrda
beskrifhingar, hvilken låta oss se mycket och känna intet:
hela taflan lefver och rör sig, och vi se icke blott tingen
sjelfva i deras yttre verklighet, vi förnimma äfven det
varma lif, som genomströmmar dem, höra naturens
hjert-slag, ana den hemlighetsfulla kraft, som i henne arbetar.

Det, som dock i sista hand gifver Bellmans humor
dess oefterhärmliga originalitet, är dess egenskap att vara
musikalisk. Musiken, känslans konst, framställer inga
bestämda objekter, inga gestalter, utan gifver endast
uttryck åt allmänna stämningar. Till känslans natur hörer,
att hon vaggar sig emellan det angenäma och det
oangenäma, det glada och det sorgliga, och just på grund af
det dunkla, det» obestämda, som utmärker henne, ingår
nästan alltid i henne en blandning af båda. Samma
karakter har följaktligen äfven musiken: ”i den mest
högtidliga och skakande musik finnes dock alltid något vekt
”och smältande, och i den lustigaste dansmusik klingar
”ofta fen smärta igenom”*)• Den lätthet, hvarmed
musiken kan öfvergå från en stämning till en motsatt, ja, kan
låta den ena fortvara i den andra, gör henne lämplig
att framställa det humoristiska; den bristande
bestämdheten kan sägas harmoniera med det ljusdunkel, som
humorn älskar. Men klart är ock, att en rent musikalisk
humor, just på grund af sin allt för stora obestämdhet,
icke kan göra den djupa verkan, som humorn i poesien.
Tager deremot musiken ordet till hjelp, då märkes denna
brist mindre. Ordet uttalar med bestämdhet en viss
stämning och gifver åt den en gestalt; men då denna gestalt

’) Rosenberg, s. o. 8. 427.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free