Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem vara straffbar; icke kan skaparen hafva afjorden
velat göra ett enda stort trappistkloster. Det är väl sant,
att allt är förgängligt, men genom det förgängliga
arbetar sig det oförgängliga fram; blomman vissnar, trädet
fåller sina löf, men naturens lifskraft är den samma, och
nästa vår frambringar hon nya blommor och kläder ånyo
trädet i dess grönskande drägt. Derföre, äfven om allt
snart förgår, så är det dock, just emedan det är till och
så länge det är till, en uppenbarelse af den kraft, som
skapar allt: hvarföre icke då njuta af dess fägring? Och
åter stämmer skalden sin lyra, åter fyller han sitt glas
och i melodisk yra besjunger han naturens skönhet,
lifvets fröjder. Men genom sången dallrar nu känslan af
det, som är högre än all sinnlig fröjd; och denna
dubbelstämning, denna kraftigt sinnliga glädje, sammansmält med
ett djupt elegiskt vemod, bildar just den Bellmanska
diktens stämningsatmosfer. Uti den äro båda motsatserna
uppgångna och förmedlade. Förträffligt lämpa sig det
idylliska och det musikaliska att gifva uttryck åt denna
stämning, hvilken dock ofta äfven genom poesien kraftigt
uttalar sig. Men dessemellan är svårt att säga, bvarigenom
det är, som den meddelar sig läsaren, och detta på grund
af denna för Bellman så egendomliga sammansmältning af
ord och musik, som gör att icke blott orden blifva musik,
utan äfven sjelfva den skildrade situationen en
musikalisk. Derigenom ryckes det lif, som skalden besjunger,
rätt löst från den verkliga verlden; man försättes in uti
en melodisk fantastisk tonverld, der personer och
handlingar med deras skarpt utpreglade realitet dock
omgif-vas af en romantisk dimma, genom hvilken hvarje rest af
vidrigheten förtages, och det hela, trots dess kraftiga
sinnlighet, synes genomträngdt af ett melodiskt, sinnligheten
förädlande element. Denna musikaliska magi, som yttrar
sig icke blott i melodierna, utan äfven genomtränger hela
konstskapelsen, är rätta uttrycket för det försonande i
den Bellmanska humorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
