- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
118

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som nämndt är, någon konseqvens hvarken kunde eller
borde här komma i fråga. |

Ofta förekommer verbet i singularis, då subjektet står
i pluralis t. ex. ”benen mig bär;” på samma sätt, då
sub-jekterna äro flera, ”mamseller, gesäller gör din ståt;” ”blixt
och skyar prålar.” I stället för genitiven af ett
substantiv står samma substantiv jemte pronomen personale t. ex.
”Bacchus bland hans hjeltar” (bland Bacchi hjeltar).
Genus förändras och maskulina eller feminina blifva neutm
t. ex. ”ett kor” (chör). Bestämda artiklen blir ibland
i pluralis förändrad till a såsom ”glasögona,” stundom
uteleranas den såsom i denna flerfaldigt felaktiga rad:
”Ström och floden våldsamt rinner.

Subjektet utelemnas: (Du) ”förstör nu den varma
kristallen”; likaså prepositionen: ”öppna sitt hjerta (för) en vän.”
Enstafviga adjektiver få tilläggsändelsen er: ”svager,”
”mätter,” ”milder.” Adjektivformen begagnas för ad verbformen:
”du verklig kan kallas för god,” (du verkligen m. m.);
”finns o m öj lig” (omöjligt). Andra personen pluralis af
ver-berna får än behålla, än förlorar den sin ändelse, och det
stundom i samma sats:

”Biåsen, goda männer,

Valdthornen tag.

eller ock utbytes den i verber af första konjugationen mot
formen på a: ”spela ni hoboister.”

I imperfekter af l:sta koujugationen bortkastas
slut-stafvelsen de:

”Min skönhet han straxt sig till egna,

Birfilare kalla han mig,

Och örfilar hagla och regna
Och smattra som kulor i krig.”

Till enstafviga imperfpkta på n lägges ett t: ”han vant,”
i tvåstafviga imperfekta efter andra konjugationen på te
bortkastas, ehuru mera sällan, e: ”Gubbarna satt sig att
dricka.” En mängd sammandragna former begagnas
såsom ”sku” och ”ska” (skola), ”ta*n och slå’n,” (tagen
och slån honom). Ovanliga ord förekomma såsom ”flasa,”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free