- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
127

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som helst, med obekymradt anspråk på tillämpning af den
sanning, att for de rena är allt rent”1).

Den verldsbild, som Bellman i Epistlarna framställer,
är, som vi nyss nämnt, i sin djerfva, geniala form på visst
sätt en parodi på den under sedliga och religiösa lagar’
stående verkliga verlden; och det ligger då icke så
fjer-rän, att låta den derinom herrskande lifsåsigt framträda i
skepnaden af en kult, som lånar sin yttre form från den
verld, hvilken den parodierar. Deri ligger den egentliga
grunden till den Bellmanska bibelparodien. Fredman blef
en apostel, som nitiskt verkade för utbredandet af sin lära
och skref Epistlar till de trognas uppbyggelse och fromma.
Den sjelfständiga komiken i innehållet stegrades genom
den vunna motsatsen emellan detta innehåll sjelft och den
genom kyrklig tradition vördnadsvärda form, hvari den
kläddes. Allt hvad Bellman ur Nya Testamentets religiösa
skrifter upptog var dock, i öfverensttämmelse med den
rena parodiens art, endast det yttre. Men ingalunda ville
han med sin parodi nedsätta Skriftens anseende, dertill
hyste han för mycken vördnad för det religiösa; han ville
endast åt sin dikt gifva ökad komisk styrka. Att han från
ett dylikt begagnande af Skriftens yttre form icke afhölls
af någon religiös betänklighet, får skrifvas på
tidsförhållandenas räkning. Det religiösa medvetandet var icke
synnerligen känsligt und^r dessa neologiens dagar, då i
kyrkorna mera predikades om dygden än om tron, då en
hofpredikant, sedan erkebiskop, enligt G. Ehrensvärds
berättelse, i en predikan om goda verk och gerningar ”talte
en gång om Titus och ingen gång om Christus.” Kan man
då undra öfver, om en glad skald icke gjorde sig samvete
af att begagna Bibelns talesätt och ordformer för sitt
komiska ändamål?

Men om, som den valda titeln ger anledning att
förmoda, det varit afsigten, att i Fredmans Epistlar, gifva ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free