Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla de uppträdande personerna äro i sitt slag helgjutna
naturer, ännu hafva så mycken naivitet, att de lefva i det,
som de göra. De supa, de älska, de gräla, de slås,
alldeles som vore detta i sin fulla ordning, som kunde det
icke annorlunda vara. Väl händer det, att de för några
ögonblick vakna till besinning, vare sig att de förfela de
lumpna ändamål, för hvilka de handla, eller få stryk eller
ådraga sig något annat missöde; de kunna då klaga, ja
gråta som Movitz; men det räcker icke länge. Snart
taga deras naturligen goda lynne, deras friska lefnadslust
åter öfverhanden, deras tillfredsställelse med sig sjelfva
visar sig åter lika oförstörbar, deras glädje åt lifvet lika
outsinelig. Likt de Homeriska gudarna kunna de tvista
och slås utan att detta störer den Olympiska salighet, som
herrskar inom Fredmans glada, men öfverdådiga krets.
Och med skäl kan den kallas öfverdådig. Det finnes
nem-ligen hos dessa figurer ännu qvar en rest af det gamla
vikingalynnet, de hafva ett förakt för farorna och för
döden, i hvad skepnad den än må komma, en vårdslös
be-kymmerslöshet om eget lif och hälsa samt en benägenhet
att gå till öfverdrift i så ett som annat, åt hvad helst de
engång hängifvit sig. De veta, att de dricka döden ur
sina glas, och likväl tömma de dem, sorglöst leende; en
efter annan af bröderna ryckes bort, och fulla och
skämtande följa honom de andra till det sista hvilorummet; de
behandla, som Atterbom säger, ”sjelfva döden och grafven
som ämnen för oinskränkt munterhet.” För sådana ödets
slag, hvilka kälkborgaren gemenligen tager sig mycket
nära, äro de alldeles osårbara; med lugn ser Movitz lå-"
gorna förtära hans trånga hus. * Med allt detta är dock
ingen af dessa krogkunder en i grunden dålig eller en
genomrutten karakter; de äro alla lättsinniga, men icke
elaka. Med stor skicklighet har Bellman visat denna
lättsinnets rot i temperamentet, visat huru det härleder sig
från den nämnda öfverdådigheten, från en naturlig
lustighet och lifsglädje så väl som från en lättretlig känslighet.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
