Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christian Wingmark, gemenligen kallad
”Wing-mark med stora peruken,” är liksom alla hufvudpersonerna
i besittning af stora musikaliska talanger.
Personalförteckningen omnämner hans skicklighet på fleute-douce; men
sin största musikaliska triumf firade han dock som
exe-kutör på flöjtravär. Så mästerligt trakterade han detta
instrument vid konserten på Tre Byttor, att hela
sällskapet vid hvaije styckes slut ropade: ”Da Capo,”
”Låt oss höra ännu mer!
Åh, kära .Wingmark, blås mer flöjtravär!”
Om hans person lemna ep:a 51 och 62 åtskilliga [-upplysningar.-] {+upp-
lysningar.+} Det, som i hans klädsel mest tilldrog sig upp-
märksamhet, var otvifvelaktigt hans stora peruk och hans
nattkappa; sällan nämnes han, utan att äfven dessa begge
persedlar omtalas. Den stärkta och strukna nattkappan
tyckes tyda på något sinne för snygghet och elegans; men
hans lefnadsvanor icke mindre än hans figur gjorde väl
att snyggheten inskränkte sig till nattkappan. Till figuren
var nemligen Wingmark, enligt all sannolikhet, liten och
korpulent; intetdera säges väl uttryckligen, men man har
skäl att antaga det. För hans korpulens talar det factum,
att väst och byxor aldrig rätt ville förlikas, utan än den
förra var ”uppdragen på magen,” än de sednare hängde
väl långt ner; dertill kommer vidare det ”stånkande” ljud,
som han vid hvarje ansträpgning lät höra. Och kan han
väl med sin stora peruk, med sin dito mage och med den
jovialitet, hvarpå han så ofta gifver prof, tänkas
annorlunda än som liten? Ifrån sin trefligaste sida framstår
han som deltagare i den af Movitz arrangerade polskan
på Gröna lund. Inkastad i ringen går han och bjuder
opp, än hvisslande med leende min, än stånkande och
besvärad af litet hosta, med hatten bakfram, nattkappan
slinkande på buken, byxorna nedkasade och handen i
sidan, om hvilket sednare i förbigående anmärkes, att det
är ”futtigt manér.” — I Wingmark se vi då en liten, fet
och gladlynt man med anspråk på elegans (nattkappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
