150 (Bellman och Fredmans epistlar. En studie)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara ”öfvermåttan qvick” (ep. 69), har han dock ofta
lyckliga infall; några af dessa har Movitz i sina
”Epigram-mer” bevarat åt efterverlden och som prof meddela vi:

”Din gamla nederrutfcna tomt,

Hvem, Mollberg, rår om den till pricka?

”Jo, Venus bar intecknat somt,

Men Bacchus bor der jemt på vicka ””

”Hvarföre är jag ej i ropet,

Liksom du för oboe?

”Jo,1 sad’ Mollberg, tog till stopet,

”För du spelar som ett få.””

Ett par glas försätter Mollberg genast i ett
förträffligt lynne. Ingenstädes är den förening af värdighet och
gladlynthet, som finnes hos Mollberg, ypperligare målad
än i ep. 38, der han anförer paraden vid sin kamrats,
korporal Bomans, begrafning. Mollberg, i piskperuk, skor,

hvita stöfletter och sorgeflor, går vaggande på tå med

korta steg i spetsen för vakten, ”gråtögd, blixtfull och
som en anka from;” emellanåt vänder han sig om och
ryter kommandoropen åt den ömkliga tropp, han anför;
men varseblir han under vägen någon af sina bekanta,
lyfter han på hatten och nickar med ett betydelsefullt grin:

”Nicka åt Mollberg, ser Mutter inte hur han nickar,

Lyfter på hatten och grinar uppå skämt?

I takten han på klacken vickar:

”Ett, tu! och Ett, tu! håll takten, trampa jemt.””

Har man icke här hela Mollberg? Han är gripen af clet
högtidliga i tillfället, är stolt i känslan af sitt befäl, men
förmår det oaktadt icke fullkomligt undertrycka
yttringarna af sin russalighet, hvilken skymtar fram i hans
patentliga gång och åtbörder samt obeslöjad visar sig i de
mystiska nickningarna, i hvilka sednare visserligen äfven
kunde ligga en förnäm nedlåtenhet, derest de icke vore
försatta med några uns godlynt sjelfparodi. Om än
Mollberg, såsom det synes, har ett godt öllynne, så är han så
mycket svårare att råka utför ”dagen derpå;” det får
Christian Wingmark erfara vid sitt besök hos Mollberg en

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lgbellman/0156.html

		Bellman och Fredmans epistlar. En studie / 150 (1867) Author: Gustaf Ljunggren Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|