- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
155

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\

den vanliga vaktkarlsuniformen. I ep. 66 beskrifves hans
kostym som målare; han har filtmössa, ögonskärm af grönt
siden, syrtut, blått och hvitt lifstycke med
messingsknap-par, en tröja, som skiftar i purpur, gult och blått,
förmodligen emedan han på den aftorkat sina penslar. Hela
denna epistel är dock en i detalj utförd genretafla, och
Movitz’ kostym skildras icke derföre, att vid den ligger
någon vigt i och för hans person, utan derföre, att dess
afskildrande behöfdes för taflans åskådlighet. I ep. 67,
der han snyggar sig till hal, — ehuru han ”ger den fan,”
redan- innan den börjas — talas endast om hans krås,
strumpor, damaskor och halfstöflor. Med ett ord: om
Movitz’ hvardagskostym får man icke veta mera. än att han
begagnar syrtut och peruk. Deremot finner man honom
nästan alltid utrustad med något instrument, vanligast ,

valdthorn eller basfiol; med det ena på armen, det andra
på ryggen presenteras han så ofta, att man knappt kan
föreställa sig honom utan något af dessa bihang. Men
det är dock icke med honom, som med Bergen, att han
blott uppträder spelande och blåsande, icke heller är han
som denne en vanlig musikalisk dagsverkare. Movitz är
utan fråga sällskapets förnämste virtuos. Hans
mångsidighet är ofantlig. Redan förteckningen på de undan
branden i Kolmätargränd räddade effekterna utvisar detta;
man finner deraf, att han egde basfiol, flöjt, lyra, bassong,
klarinett, hoboja och valdthorn; kommer så dertill hans
talang som pukslagare, samt hans mästarskap på harpa,
ådagalagdt på krogen ”Tre Liljor.” Det är vid sistnämnda
tillfälle, som Fredman så herrligt skildrar hans konst i orden :

, ”Harpans klara läten
Rör till andakt hvar person
Ifrån herdars säten
Upp till gudars thron.

Verlden blir förgäten;

Hjertat blöder vid hvar ton:

Sjelfva englafjäten
Käns i själn.” (Ep. 44).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free