- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
163

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes lefnadssätt; och mörkrets makter, de leda paltar,
gudinnans arffiender, ställa ofta för henne försåt. Stor är
hennes förtviflan, dä hon faller i deras snara:

”Hopknäppta sträcks två klippingshandskar
Med bön till skyn.”

Väl lyckas det henne engång att undkomma; men i ep. 36,
just då hon står på middagshöjden af sin skönhet och i
fulla drag njuter af dess magt, ryckes hon bort af fyra
halta gubbar, lemnande allt efter sig i sorg och klagan.
Tröstande sjunger dock skalden:

”Tiden lider,

Dagen skrider;

Tro, att lätt från skrubb ocb ris
Astrilds vingar
Snart dig svingar

I sitt paradis” l). *

Fredman hafva vi med flit sparat oss till sist, dels
emedan han står högst inom den humoristiska
rangordningen, dels emedan han i sin personlighet sammanfattar
alla de öfriga, i det att hos honom klart framträder, hvad
som endast dunkelt rörer sig hos de andra.

Då vi ofvan sagt, att Fredman är den sjungande
Bellman, är detta icke att förstå som Om Bellman i
Fredman målat sitt porträtt eller i hans lif skildrat
sitt eget; utan vi mena der med, att Bellman uppgått i
den af honom diktade personen och i denne nedlagt sitt
eget humoristiska medvetande. Humoristen utgår
nemligen, såsom redan blifvit antydt, från sig sjelf och till sig
sjelf återvänder han; verlden uppfattar han blott genom
sin egen själs spegel, men också ser han i verlden blott
en spegelbild af sig sjelf. Hans eget jag tränger sig också
alltid fram i förgrunden af hans skapelser, vare sig
beklagande eller leende, men i sednare fallet aldrig hånleende,
emedan han bland dårarna alltid inbegriper sig sjelf. Vis-

’) Den i Bacchi Ordens kapitel uppträdande Ulla Winblad är
— for att begagna ett uttryck, som hon der har om sig sjelf —
mera ”fräck” än Ulla i epistlarne.

11*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free