- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
179

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/

sin bittra satir passar denna vers icke in uti
sammanhanget och verkar störande på stämningen.

Denna epistel hörer till den talrika klass af sånger,
i hvilka skalden förlagt scenen till en krogbal. Krogen
v£r helt naturligt den vanligaste samlingsorten för det
Fredmanska sällskapet. Men vid denna tid var nästan
hvarje krog äfven en danslokal. Äfven från de sämsta
krögarnästen, så inom Stockholm som närmast utom, hörde
man då nästan hvarenda qväll en fiol, ofta flera
instnv-menter, och sorlet’ af lustigt kringsvingande menniskor.
Dessa ”baler,” som Bellman kallar dem, stodo öppna för
hvar man, och skalden gick ofta in, satte sig i en vrå med
pipan och ett glas öl. Om han, då han i eller omkring
staden promenerade med några vänner, stundom helt
plötsligt befanns försvunnen, och de i närheten hörde något
dylikt dansjubel, kunde de vara temligen säkra, att han
begifvit sig dit; han satt då afsides från hvimlet och stilla,
med spänd uppmärksamhet, ofta med högst belåten
uppsyn — ”liksom man ser en landskapsmålare på en kulle
betrakta en aflägsen utsigt:” *)• Här var det han lärde
känna originalerna till sina figurer, och det är då icke,
underligt, att han så ofta förlagt scenen till dylika
ställen. Bland den talrika mängden af dessa dansepistlar
vilja vi utvälja några till närmare skärskådande. Vi göra
början med

Fredmans Epistel n<o 11.

’Hej! sade Fredman, hvar gång han hörde valdthorn börja skråla.”

1 fyra på hvarandra följande epistlar (n:o 8—11) har
Bellman förlagt scenen till en danslokal; uti alla står
glädjen högt i tak, uti alla råder en sorglös lefnadslusta,

1) Dagl. Allehande 1852 n:o 215. Sondénska upplagan af
Bellman 1. s. 46—47.

12*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free