- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
181

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utbreder sig öfver hela skapelsen, och först efter en
öfver-blick af denna, vänder den åter till det närmaste, som nu
strålar i ett så mycket klarare ljus. Musiken andas lif
och lust; men tonerna bryta icke hejdlöst fram, de
liksom lägga band på sig sjelfva, och, om än orden dertill
inbjuda, öfverskrida de icke den gräns, der ysterheten
vidtager. Den ordnande skönheten utsträcker mot dem sin
herrskarspira, och som oceanens vågor böja de villigt sina
halsar. Det är detta, som gör, att inan uti den eljest så
lifliga musiken tycker sig förnimma en undertryckt ton af
svårmod; men detta svårmod är af samma art, som det,
hvilket man trott sig finna utbredt öfver antikens
guda-gestalter. Ty i hela denna epistel är grundstämningen,
såsom den uppeubarar sig i musiken och till en del äfven
i orden, icke uppsprungen ensamt ur vinets och kärlekens
hänryckning, utan lika mycket ur ett lefvande
skönhets-sinne, nog kraftigt att i allt, som möter blicken, upptäcka
den stråle, som, hur många irrvägar den än tagit, dock
ytterst utgår från den eviga skönheten. Detta visar sig
tydligt uti första versen, och i den belysning, som derifrån
utströmmar öfver dikten, bör denna betraktas.

När den sprittande dansmusiken tonar, när Fredman
ser spelman och hör valdthornen skråla, får genast allt
för honom en gladare färg; alla dissonanser upplösas, allt
stötande, allt vidrigt, allt glädjestörande försvinner. Han
finner, att verlden är ej så ful, som vi i vår ängslan
af-måla oss henne, allt leker för hans håg, skönheten strålar
emot honom ur hvarje öga; lifvets nöd och försakelser
äro icke till för honom, det finnes ju nog af det, som gör’
det gladt: dryckesvaror till öfverflöd, fioler på hvar krog.

1 denna stämning låter han sitt glädjedruckna öga sväfva
öfver sin omgifning och allt skimrar för honom i en
leende belysning: ända från de holländska piporna,
regarns-perukerna, ryssarna, som svära, och jungfrurna, som skrika,
ända till den rike båtsmannen, som kommit från Dublin
med tjära, och han i de långa byxorna, som fick så dug-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free