Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slumrar icke hans komiska sinne, den gapande Fader Berg
och den skrapande Jergen hålla det vaket. Så står han i
en vrå, fröjdande sig åt anblickeii af ”lilla nymfen söter,”
som svingar sig i en menuett, förd af Jergen Puckel.
Hennes ståtliga drägt, men framförallt hennes af hvita
strumpor omslutna ben, som skymta fram under dansen, göra
på honom lifligt intryck. Han befinner sig i ett tillstånd
af obeskriflig belåtenhet, allt finner han derföre vara
alldeles som det bör vara: belysning, traktering, musik, ja,
Bergens valdthorn det är just det rätta balinstrumentet,
”stor sak uti fioln.” Alltjemt följer hans öga Ulla, han
lägger märke till hvarje hennes rörelse (”si,, hon slänger
handen trötter”), ehuru han har svårt att slita blicken från
de hvita benen med deras röda skor. Men känslan stiger;
icke drägtens prydlighet ensamt fängslar hans sinne, han
ser i den ett uttryck af det lif, den vällust, som
genomströmmar hennes hela väsende (”minsta veck i kjolen
fräser”), och den pedantiske Fader Berg, som utan att se allt
dptta står med blicken rigtad på noterna, får en
uppmaning att till glädjens stegrande blåsa bra, blåsa som sjelfva
satan och hålla valdthornet utåt gatan. Tonerna locka
fina herrar in; ”friska grefvar och baroner,” husarer och
dragoner uppträda. De galonerta hattarna göra Ullas
lypne än mera briljant (”Hurra! Si Ulla skrattar”), och
Fredman gläder sig åt hennes glädje, ser utan ringaste
anstrykning af svartsjuka hur Paris sin Helena fattar, röd
och varm. Och åter manar han på Fader Berg.
Fredmans förtjusning, underhållen och uppdrifven af
Bacchi gåfvor (”Hej friskt humör och vin!”), får nu en
nästan ekstatisk karakter. Valdthornstonerna som lefvande
andeväsenden fylla luften, sirener tumla kring honom, och
sirenernas drottning är Ulla Winblad, den kära systern,
den eldiga, den qvicka, den ystra, den pligttrogna
prestin-nan i Fröjas tjenst. Hennes glädje tyckes hålla jemna
steg med Fredmans, och hon ger luft åt sin ysterhet, i
det hon faller in och sjungande beledsagar musiken. Ul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
