Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyar de gyllene skyar”), och kastar sina strålar öfver stad
och by (”Bestrålar vår syn,” der vår syn står i stället för
det, som blir för oss synligt). Samma lidelsefullhet, som
rörer sig hos Fredman, genomströmmar allt; hästarna, som
taga sitt morgonbad, stampa, gnägga och stänka vattnet
mot skyn; himlen glimmar vid horisonten af de hvarann
korsande blixtrarna, och åskan bullrar på afstånd, eller
med andra ord:
”Der blixten ljungar,
Sjelf Jupiter gungar
Bland gudar och kungar
I vattubryn.”
Från skogen höras jägarens skott, ”Diana ren knallar, bland
ekar och tallar.” Hafvet rörer sig i lätta vågor, ”Sjelf
Neptun dansar med gaffel kring Ocean.” Efter orden:
”Neptun dansar” faller Corno in, så att musiken tydliggör
hvad som genom orden icke angifves, att nemligen denna
dans sker, under det hafsgudarna blåsa på sina
hornsnäckor; vid de öfriga ställen uti sången, der Corno
förekommer, är det anbragt der, hvarest, enligt textens anvisning,
antingen Movitz eller de andra musikanterna blåsa.
”Hästarna lyfta svansar med fläktande man,” ”hjeltarne fålla
lansar” — en rad, som synes oss för fyllnads skull
tillkommen —; och för att väcka hela naturen till lif,
^ ”Sin pipa tar Pan.”
Allt är redo att hylla Ulla, kärlekens utkorade
prest-inna; allt ryckes in i denna hvirfvel, det skönaste och det
fulaste, ”Engel och Morian.” Böljorna glittra, tritonerna
blåsa, allt stämmer in i ropet: ”Ulla Winblad, Ulla
Win-blad!” Till hennes ära står Märs sjelf på parad, och i
bergen affyra Neptuns söner sina kanoner. Ja, liksom kär^
leken gör alla lika, både engel och morian, så sjunka i
den allmänna hänryckningen de lägsta naturandar och
Olympens mest etheriska väsenden, ”gastar och cupidoner,”
i hvarandras armar. Och så kommer det ögonblick,
hvil-ket hela naturen förbidat:
”Ulla syns: skrålen postiljoner!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
