Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor.” Ännu lifligare blir taflan, genom de ljud, som från
land nå örat, och de syner, hvilka der framställa sig.
Från logen höres slagans dån, och den ännu ej huggna
säden blixtrar i solljuset, göken gal, vipor och kråkor flyga
kring och slipa sina näbb, Pan blåser i sin pipa, här
stångas hjortarna med hvarandra, der skymta elgarna
blixt-likt fram. I sin skaldeyra och med blicken fästad på den
sköna qvinnan, som här är den skapelsens medelpunkt,
kring hvilken allt rörer sig, sammanförer skalden
naturföreteelser, hvilka hvarken äro eller kunna vara samtidiga,
såsom den fullmogna säden och gökens sång; men om en
så sträng porträttlikhet bekymrar han sig icke i sina
naturmålningar; denna är i inspirationens ögonblick något
underordnadt. Slutorden i tredje versen: ”Glimmande,
simmande m. m.” synas innebära en anticipering af det, som
sedan närmare beskrifves i fjerde och sjette versarna:
landstigningen och inträdet i Palemons tjäll; men i sjelfva
verket föra de endast epistlens första afdelning till slut, i
hvilken diktens innehåll uti mytologisk maskering blifvit
framställd. I följande vers lemnar nemligen skalden den
dittills fullföljda bilden och rycker verkligheten på lifvet.
Maskeraden är slut, nu följer demaskeringeii. Väl börjar
fjerde versen med ett ”Venus du täcka,” men att
synpunkten är något förändrad, märkes deraf, att här först träda
Fredman och hans vänner fram, om hvilka det i det
föregående icke varit frågan annorlunda än som uppvaktande
svit eller som tritoner, roende i solhattar. Nu heter det:
”Fritt lemna din snäcka
Vid vår strand;
Lustan sku vi Väcka
Med glas i hand.”
Fredman presenterar först sig sjelf i sin verkliga gestalt
på ett sätt, som på samma gång målar hans sorglöst glada
stämning:
”Ack mina vänner!
En hvar af er känner
Mina drag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
