Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan får man veta, att den i snäckan seglande Venus är
den lidelsefulla i) Ulla Winblad, som gungar i en
roddar-båt, och att englame och kärleksgudarna äro mamseller
och gesäller. Vi behöfva icke göra uppmärksamma på den
godlynta ironi, som i denna upplösning uttalar sig,
lika-litet som på den öfverlyckliga och glada stämning, hvarur
ironien framgår. Endast det vilja vi framhålla, att
skillnaden emellan denna och föregående epistel (n:o 50), der
bildverlden alltigenom fasthålles, blir genom detta drag
tydligare; der var entusiasmen så liflig, att ironien
knappast kunde tränga sig fram; här leker den obekymradt
med föremålet för entusiasmen. I denna sinnesstämning
bjuder Fredman sin mö stiga i land ”på Paphos ö,” med
andra ord, på Djurgården, och hvarföre denna park så kan
kallas, det synes af den i femte versen följande burleskt
idylliska beskrifningen, deruti Fredman i sin
uppsluppenhet förirrar sig ända derhän, att han inför Ulla, som med
skäl tyckes kunna taga åt sig ett och annat deri
förekommande, måste ursäkta sig med orden:
”Ulla Winblad, ingen skymf
Min nymf.”
Ett af dessa små tempel ”med uråldrig stämpel och
mossa på” är Fader Bergs hus, och under nigningar och
bugningar inbjudes Ulla Winblad, att här inträda. Detta
är nemligen det ”Palemons tjäll,” hvilket rvar målet för
gudinnans fard; här möter man herdar, men herdar utan
lam och får och hvilka i stället ”ragla morgon, middag,
qväll.” Ulla, nu icke mera gudinna, utan
Djurgårdsherd-inna, gör sitt inträde i all sin prakt — engageanter,
diadem, chinjong och svängande roberond — under väldiga
valdthornsfanfarer, hvilka redan i portgången emottaga
henne; och hvad nöjen man vidare i detta herdetjäll har
att hoppas på, det låter det klappande hjertat och pulsens
*) Det här i texten begagnade plumpa epithet till Ulla får sin
förklaring och sitt berättigande genom den komiska kontrast det
bildar mot den förr skildrade gudinneståten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
