Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattens vindar hafva lugnat af, de upprörda böljorna
hafva lagt sig; allt afvaktar i tyst aningsfull förbidan den
inbrytande dagen. Ett matt sken färgar himlahvalfvet,
men vinner allt mera i ljusstyrka. Då det heter, att det
”matta skenet försvagas,” får verbet mot allt språkbruk
hänföras till adjektivet; det är nemligen icke skenet, som
försvagas, utan mattheten; det matta tager af och skenet
blir allt starkare. Genom morgondimman bryter sig den
första solstrålen i blekt ljus, och allt vaknar till lif och
rörelse. Uppfriskande vindflägtar skaka fönstren på deras
rostiga hakar, susa genom trädens grenar, fara krusande
öfver mossarnas vattenyta; källan sorlar, orren börjar sitt
morgonspel, och redan står bonden färdig att träda till
sitt dagsarbete, selande på sin fåle. (”Dela” = utdela =
gifva). Med fin poetisk takt har skalden här icke inlåtit
sig på en beskrifning af soluppgången, utan målar den
endast genom dess verkningar, och sednare delen af första
samt hela andra versen upptagas af framställningen utaf
den med dagens ingång till ny verksamhet vaknade
men-niskans id och syssla. I spiseln öfver den sprakande
elden puttrar vällingsgrytan, och derbredvid står torparen
och tänder sin snugga, medan redan dalkarlen ute på
ängen tager sin skyffel för att börja dagens värf.
”Men,” kan man möjligen här fråga, ”låta alla dessa
bilder förena sig till ett öfverskådligt helt; kan man t. ex. j
på samma gång se dalkarlen ute på ängen, och torparen
inne i stugan?” Vi kunna visserligen svara, att skalden
kan försätta läsaren på en ideel ståndpunkt, och från den
låta honom se en efter annan af de scener dem han
upprullar. Men vi tro oss icke behöfva uppgifva den före- j
ställning, att vi här hafva för oss en rörlig tafla, å
hvilken sceneriet vexlar, och hvilken väl från samma
ståndpunkt, men icke med en enda blick kan öfverskådas, hvarvid
man dock må erinra sig, att fantasien behöfver en helt
ringa impuls för att för sig utmåla hvad icke ögat ser.
Tänka vi oss krogen eller grannskapet af densamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
