- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
205

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den punkt, der skalden tagit sin plats, och hvilket
dessutom redan deraf bestyrkes, att han, som vi sågo, först af
fönstrens skakning blef ledd till uppmärksamhet på den
spelande morgonvinden; tänka vi oss denna ståndpunkt,
så ordnar sig från den allt lätt för blicken, och det
be-höfves endast den i morgonluften hvirflande röken från
stugorna för att frammana bilden af vällingsgrytan på
spi-seln och torparen, snokande efter eld i askmörjan.

Krögaren är ej så fort färdig, han är ännu sysselsatt
med’ stöflornas pådragning, tager sig sedan en styrkdryck
och ställer sig med den blossande pipan i förstugudörreu!
I den sjelfbehagliga känslan af sin betydenhet såsom
enväldig herrskare öfver krogstugan står han der, med den
typiska, myndiga krögarminen, trotsande en verld,

”Gubben trossar

Bygdens kämpar, barn och gossar.”

Der borta ses en gumma på sin vagn på vägen till
staden; gumman är ännu icke rätt utsöfd, hon har somnat
in och hästen har stannat vid en grind; men solen, som
nu stigit upp på fästet,

”sticker
Gumman, qvicker,

Vaknar och ur stopet dricker.”

På annat håll är qvarnen i rörelse, och den dånande
släggan leder blicken till smedjan, der smeden, i fullt arbete,
sjunger sin morgonbön. Genom den plötsliga öfvergången
från den berättande formen till utropet:

”Hör, från ett skjul

Hörde du klart

Första slaget uti smedjan,”

bemäktigar sig skalden vår inbillningskraft med sådan
styrka, att vi nästan tycka oss höra de genom den klara
morgonluften klingande slagen af smedens slägga.

Från menniskornas sysslor vänder han sig åter till
naturens lif.

- ”Luften spelar frisk och skön:

Minsta blomma, växt och frön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free