Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norströms blickar, bjuder honom sätta sig vid hennes sida
och ”fritt sin låga stilla.” Fredmans derpå följande
anmärkning: ”Vi ha alla lika rang” får sin förklaring af
slutversen. Basunerna falla in. Det nyses, säges prosit och
tackas (”prosit och contentemenf). Uttrycket ”dyrbar
ögou-villa” är väl för rimmets skull valdt och motsvarar
möjligen ögontjusning; ty omedelbart derpå följer teckningen
af några intagande landskapstaflor med deras tillhörande
staffage: kon, som skyler sig i strandens vass, under det
oxen stänker vattnet mot skyn, hästen och kalfven tumla
om på ängen och svinet går i rågen. Här kunna vi icke
underlåta att anmärka det sätt, hvarpå Bellman låter
landskap och staffage sammansmälta, ja i och med det ena
nästan omedelbart målar det andra. I 8:de versen tyckes
det väl endast vara frågan om de ofvannämnde djuren,
men det är omöjligt att i detta sammanhang föreställa sig
dessa, utan att med detsamma hela landskapstaflan träder
fram, de äro endast att anse som delar af landskapet sjelft,
men sådana, hvilka just bilda de magiska punkter, de der
på en vink af skalden vidga sig och löpa samman till
bildande af ett helt. Och så oemotståndligt beheryskar här
skalden vår fantasi, att t. ex. orden ”svinet går i
rågen” tvingar äfven den slöaste inbillningskraft att till sin
egen öfverraskning skapa hela bilden. Längre fram ger
han den lika åskådliga målningen af den bakom trädet
med sin hund lurande skytten. Vi kunna framför sådana
taflor finna det fullt i sin ordning att Fredman kan till
Ulla utropa:
ut från Stora Hessingen, så förefaller det besynnerligt, att fyra
verser derefter befinner sig båten vid Ekensberg, som ligger ett stycke
söder om Stora Hessingen och sålunda alldeles ur kosan. Möjligen
kan det förklaras så, att sällskapet gått ut från södra eller sydvestra
sidan af Stora Hessingen och gjort ett slag ut i sjön för att komma
upp i sundet emellan ön och fastlandet; Hessingen, som omtalas i
sjette versen, är då Stora Hessingen, hvilken ö man nu återigen far
se, fast på afstånd, under det båten håller sig närmare fastlandet,
der Ekensberg ligger. Lilla Hessingen är då icke omnämnd.
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
