Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ulla Winblad, min kusin,
Ser du hur jag målar?”
och der vid alldeles se bort från den sjelfironi, som i hans
utrop ligger. Movitz väckes med underrättelsen, att
morgonsupen går vid böljornas ljufliga svall, och Fredman
utpekar Ekensbergs värdshus, der några nattgastar glömt
sig qvar och ännu fortsätta kägel- och kortspelen, under
det andra lagt sig sofvande på ängen och snarka med
hufvudet mot en sten. Så följa hvar efter annan, men
sedda på afstånd, Mariebergs porslinsfabrik,
saltpetersju-deriet och tukthuset på Kungsholmen, samt slutligen
Se-rafimerlazarettet, hvilka alla ställen Fredman utpekar, i
sin uppsluppna stämning der till fogande ett och annat
godmodigt, men derföre icke uddlöst infall rigtadt åt den
nickande Movitz eller åt Ulla, inför hvilken sednare han
dock, för att icke stöta, ursäktar sig med att han endast
skämtar.
Emellertid har man alltmera närmat sig staden;
tornspirorna glimma, morgonsolens strålar färga vattnet, och
vid stranden kastar en pojke stenar efter de simmande
gässen. I de tvenne derpå följande versarna har man den
lifliga och i raska drag med mästarhand utförda
teckningen af Skinnarviken.
Med versen ”Allstäds’ godt, men hemma bäst” har
sällskapet stigit i land, och der försiggå de sedan
skildrade scener, hvilka med sitt buller, trängsel och oväsen
bilda en lycklig kontrast till den lugna idylliska tonen i
den föregående beskrifningen. Man tar afsked af
hvarandra och skiljes åt. Orden:
”Ulla tog sin myrtenkrans
I Neptuni sköte;”
tyckas tyda på att resan icke varit utan en viss betydelse
för Ulla; kanske knöts på den förlofningenmedNorström1).
Af sista versen finna vi den anmärkning bestyrkt, att
Bellman brukar gifva sina idylliska målningar en komisk slut-
’) Se om förhållandet emellan Ulla och Norström sid. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
