Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfreflexion, ett sentimentalt fördjupande i sig sjelf är
icke hans sak, och derom är det icke heller nu frågan.
Men oemotståndligt meddelar sig likväl något af
landskapets stämning äfven åt detta sällskap; glädjen
nedstäm-mes några toner, och det silfverljus, hvari föremålen simma,
fängslar dem alla med sin tjusmakt, kommer dem att med
förgätande af allt annat försänka sig i njutningen af
nejdens underbara skönhet. Sjelfva melodien är väl icke
elegiskt smäktande, utan snarare liflig, men har dock en
viss romantisk grundton; den är dessutom synnerligen
målande och lämpar sig väl för de raska naturskildringarna.
Till hvilken annan än Ulla Winblad kan väl Fredman
i en sådan sinnesstämning vända sig? Är det icke hos
henne han säkrast kan påräkna medkänsla för de dunkla
rörelserna i hans själ? Det är derföre henne han ber
bemärka, hur täckt månen denna vackra sommarafton kastar
sitt silfverskir öfver allt, smått som stort (”Grindar,
pålar, berg och tjäll”). Ljudlöst bär den lugna och skära
Mälarböljan de gungande farkosterna; gränsen mellan
vatten och land synes dallrande i den magiska belysningen,
och endast dunkelt skymtar man de med vattnet skenbart
sammansmältande fälten och dess vallar:
”Mälarens bölja — — — —
Ofversvallar
Fält och vallar,
Som försvinna här och der.”
Hur lefvande är icke i dessa korta rader belysningens
verkan på föremålen skildrad? En mängd jakter och
sum-par afteckna sina master mot den dunkla grunden; och
på en af de närmaste bland dem ser man den solbrände
skepparen, tyst och tvär, sköta sina pumpar. Från
strandens åkrar och ängar sprida sig doftande blomsterångor
öfver sjön. Fredman hängifver sig icke åt några
känslo-utbrott, såsom den lyriske skalden skulle göra, han går
upp uti det han har för ögonen, och det är i
beskrifnin-gen af detta som känslan yttrar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
