Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man är nemligen nu nära land; valdthornen signalera
ankomsten, och Fredman manar att låta stopet gå omkring
för att uppvärma det af aftonkylan svalnade blodet. Ulla
och Mollberg dricka, skotten lossas. Mollberg får
befallning att lägga i land yid dörren till krogen, der Fader
Hök och hans hustru stå välkomnande gästerna. Man
hälsar och tackar för sist, och innan Fredman lemnar båten,
tömmer han en skål till krögarens ära. Nu följer den
kostliga skildringen af debarkeringen med thy åtföljande
förvirring och oreda. Fredman hjelper Mor Wingmark i
land; kapprockar, knyten, matbylten och kantiner med
öl och vin skola hemtas upp, men i den öfverlastade
båten är allt kastadt huller om buller. Jeanna tappar sin
rubin, och en af damerna skriker efter sitt förlorade
ör-häng; Lottas muff skall ligga i sängtäcket, så försäkrar
en tredje, och enligt lemnad upplysning af en ijerde böra
pappas handskar, insvepta i en mangelduk, återfinnas i
kajutan, der de blifvit lagda bredvid morfars piskperuk;
”sötaste bror Peter” får i uppdrag att skaffa peruken, men
att dömma af klagoropen tyckes den vara bortkommen.
Hela denna vers får tänkas framsagd af flera olika
personer: det är ett oredigt sorl af röster, en skriker öfver
en annan. Så är äfven förhållandet med början af
följande vers, som skildrar de medförda läckerheternas
förflyttande i land, men i slutet af denna vers tyckes åter
Fredman föra ordet. Han är den, som ropar:
”Låt oss nu bli glada och rasta en timma,
Slås och stimma, slås och stimma,
Under sång och spel.”
”Slås” är här icke att fatta efter ordalydelsen, utan som
likbetydande med ”stimma.” I sista versen vänder sig
Fredman till Fader Hök, der denne står med sin leende
krögar-min, ett leende, som framkalladt vid anblicken af den
flaska, Fredman svänger, väcker hans ohejdade munterhet;
Fader Hök synes honom som en typ för hela omgifningen,
och derföre förefaller honom också hela sällskapet lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
