- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
227

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ras sällskap börja ånyo med kägelspelet, man håller
half-stop och supar på udda och jemt, men spelarna kunna
icke numera lika säkert som nyss lita på öga och arm.
I början går det väl någorlunda, ehuru Wingmark har
otur att jemt slå bom. Men till slut blir det
”Bom i hyart slag,

Bom utaf våda.”

Och förklaringen ligger nära till hands: ”Ölet gör hvar
sena svag.” Då föreslår Fredman att upphöra med spelet
och ”låta Bacchus råda;” Mollberg skall sjunga, och en skål
drickas för alla flickor, både de milda och de tvära, både
de som älskat och icke älskat. Potten slutas, skålen
dric-kes, och med skäl utbrister Fredman:

”Bacchus till ära,

Vi ha krans kring hjessan fått.”

Epistlen framställer sålunda Fredman och hans
kamrater lika villiga att bringa skönheten som nöjet sin
hyllning, eller, för att begagna Atterboms ord, den visar dem
”melodiskt njutande af all den oskyldiga fägring och lust,
som äfven inom de lägsta och hvardagligaste
lefnadskret-sar är eller kan vara omedelbart tillgänglig.” Men på
samma gång ger den i en mild och godlynt ton, som äfven
genom musiken antydes, uttryck åt den Bellmanska humorn.

Ytterligare ett månskensstycke hafva vi uti epistlen
77, ”Klang, mina flickor! Se skyarna glimma,” men i denna
är det komiska öfvervägande, och derigenom skiljer den
sig från de föregående. För att emellertid gifva ett prof
på en förening af landskap och genre, som är af annan
art, än den vi funnit uti de redan meddelade, vilja vi yttra
några ord om

Fredmans Epistel n:o 37.

”Mollberg! stå stilla, stå stilla vid grind.”

Situationen förklaras tillräckligt af öfverskriften ”Till
Mollberg på post vid Kungsträdgården.” Vid ingången på

15*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free