Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här syns ej Jergen Puckel iner med hatten buga
Som en Prins.”
Så fortfar skalden att vid sidan om den med raska drag
tecknade ödeläggelsen ställa skildringen af (det glada lif,
soin fordom på platsen fördes, hvayvid han än här, än der
griper en skenbart obetydlig enskildhet, men ändå vet att
genom den för fantasien frammana bilden af de båda
motsatserna, den ena som bakgrund till den andra : en
elegiskkomisk bild af ödets vexlingar.
”Der förr du stod, till venster,
* Och på ditt valdthorn gol,
Nu synes bara sönderslagna fenster
Och en gammal stol.
Här fåfängt spelmän vänta fler förtjenster
Med fiol.”
Denna egna blandning af det löjliga och det sorgliga,
som ock den rika poetiska kraft, skalden användt på sin
skildring, göra att de elegiska tonerna gripa vida djupare
än den enkla komiska effekten kräfver. Krogstugans
väggar försvinna; det är icke ensamt en klagan öfver
balfröjdens förgänglighet man förnimmer. Öfver allt och
öfver alla herrskar samma förgänglighetens lag. Intet ställe
finnes, der makten, glädjen eljer lyckan firat sina
högtider, om hvilket det icke engång kommer att heta:
”Der förr såga
— — — Bröder stå ring,
Syns ingenting.”
Fredmans Epistel nio 58.
”Hjertat mig klämmer.”
En elegi, som i åtskilligt öfverensstämmer med den
föregående, är sången öfver den döde Kilberg. Äfven här
skildras ödsligheten ocly tomheten på ett burleskt-elegiskt
sätt; men då på Gröna Lund de menskliga passionerna
orsakat ödeläggelsen, så är det här döden, som gått fram
och leranat spår efter sig. >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
