- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
242

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke Fredman hålla ut med denna ton. Sällskapet är
honom i grunden allt för ointressant, för att det skulle kunna
tjena att döfva den smärta, hvaraf han lider; och med en
suck eller rättare med en af dessa skenbart betydelselösa
utrop, hvilka dock antyda, att under det man talat om ett,
har tanken varit upptagen af ett annat (”Hå, ja, ja, ja,
det är så, ja!”), går han öfver till detta andra, som
uteslutande håller hans sinne fånget. Han tager till glaset,
men fastän han gör detta för att bringa sin sorg i
glömska, begår han dock den psykologiskt rigtiga
iukonseqven-sen, att tömma det till en påminnelse om just det, som
han vill glömma.

”Flickans skål uti tankarna,

Fast hon har kostat mig bra!”

De sista orden äro icke förestafvade af ånger öfver de
gjorda omkostnaderna, utan af harm öfver trolösheten hos
denna Anna Greta, som så ringa aktade alla hans gjorda
uppoffringar. Härpå följer nu den sorglustiga
beskrifnin-gen på dessa, hvilkas burleska beskaffenhet, så målande
för de båda älskande och deras förhållande till hvarandra,
sticker bjert af mot den ton, hvarmed de omtalas,
hvilken ton, trots det komiska i dess hållning, vinner ett
nästan gripande poetiskt uttryck uti bilden af fåglen, som,
fastnad i fågelfängarens garn, längtar efter en frihet, som
han endast af döden kan hoppas, ehuru äfven denna
dröjer med befrielsen.

Från dessa dystra betraktelser vänder sig Fredman
med tårar i ögonen till den tröstekälla, hvilken han under
tiden flitigt anlitat; den gör verkan för ögonblicket, ”mitt
hjerta,” förklarar han, ”bättre nu mår.” Men hur
öfver-gående denna lindring är, ådagalägger han sjelf genom den
humoristiska redogörelsen för det mot kärlekens sår så
kostliga finkel, som han söp i går. Ty hur förträfflig
balsam det än erbjöd mot svedan, tarfvade det dock ”en sup
ofvanpå” och kunde, som man finner af hans klagan i dag,
icke förebygga ett återfall. Också vänder smärtan tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free